Tillhör du dem som fortfarande ser på ”störtkrukan” som något larvigt som förstör din look är du tyvärr en utdöende art. Sedan ett bra tag är det i princip omöjligt att få syn på en enda alpinåkare som väljer att köra utan hjälm. Och inte nog med att hjälmen skyddar dig – du slipper också frysa om huvudet.

En gammal sanning är att du tyvärr inte förrän vid en olycka vet exakt hur bra din hjälm är. Med rätt kunskaper inför köpet kan du ändå vara säker på att du får en modell som skyddar om olyckan skulle vara framme. Med nyheter som magnetiska spännen, justerbara storlekssystem och funktioner som skyddar mot smällar från sidan har det hänt mycket med hjälmarnas teknik på senare år.

Den här guiden hjälper dig att välja rätt bland de många varianter som finns.

Det många tänker på när Ingemar Stenmark kommer på tal är (förutom jämfotahoppet i Mästarnas Mästare) mössan han bar under VM-gulden i Garmisch-Partenkirchen 1978, OS-gulden i Lake Placid 1980 och VM-guldet i Schladming 1982. Men när Stenmark ställde sig vid starten till VM-slalomen i schweiziska Crans-Montana 1987 fanns det en nyhet på skidessets huvud. Då hade nämligen Malung-företaget Jofa lyckats övertala honom att bära hjälm, en gul hockeyhjälm förstärkt med en båge för att skydda mot den nya typen av käppar i backen.

Sedan dess har det hänt otroligt mycket med hjälmarnas utformning och teknik. De har blivit lättare, mycket säkrare – och tack vare moderna material sitter de långt mycket bättre.

Storlek och passform. Just passformen är det första du ska undersöka när du spanar efter en ny hjälm: du behöver en modell som sitter riktigt bra. Det är bara då den kan göra sitt jobb. Hjälmens stoppning ska sitta ordentligt men behagligt mot ditt huvud och inte vara för stor så den vrider sig utan att huvudet följer med. Det samma gäller det motsatta: glider inte huvudet ända in i hjälmen utan problem är den för liten och kommer inte skydda ordentligt.

Vissa tillverkare använder ett ställbart system för storlekar med en ratt i nacken, som till exempel Boa Fit. Då är det viktigt att hjälmen sitter bra i mitten av reglaget, behöver du ställa in den på den minsta storleken är hjälmen för liten och vice versa.

Mössa under hjälmen? Vissa tror sig behöva en mössa under hjälmen, men det är i de flesta fall fel. Risken är att du då köper en för stor modell helt i onödan. Moderna hjälmar är tillräckligt varma, och vill du ändå ha en mössa bör du skaffa en väldigt tunn variant som du kan ha under samma hjälm som du bär utan mössa.

Spännet. En relativt ny uppfinning för att spänna fast hjälmen under hakan är magnetiska spännen, till exempel Fidlock. Fördelen med dessa är att de är lätta att fästa med en hand samtidigt som de löser ut vid högt tryck.

Vikt. Står du och väljer mellan två i princip identiska hjälmar – välj då den lättare modellen. Du kanske inte tänker att en hjälm väger särskilt mycket, men den ska trots allt sitta på huvudet i upp till åtta timmar om dagen och då spelar varje tiondels kilo en viss roll för att du ska slippa bli trött i nacken.

Två typer av hjälmar. Rent generellt kan man dela in alpinhjälmar i två modeller: in mould-hjälmar och hard shell-hjälmar. In mould innebär att det stötdämpande frigolitmaterialet gjuts in i ytterskalet i motsats till hard shell-hjälmar som har ett hårdare skal där hjälmens insida fästs i efterhand. In mould är i regel lättare, men samtidigt något ömtåligare än hard shell.

Ventilation. Kör du hårt i backen? Då kommer du garanterat svettas – och uppskatta en hjälm med välfungerande ventilation. Allra bäst är ventilation du kan ställa in med reglage. Extra viktigt är att kolla hur ventilationen i pannan ser ut, det är där luften från dina goggles ska passera ut. Vissa hjälmmodeller har också ventilation du kan öppna och stänga beroende på behovet just för stunden. En välventilerad hjälm ger också ett lägre luftmotstånd, och ett lägre luftmotstånd innebär att hjälmen känns lättare på huvudet, eftersom fartvinden inte ”tar tag i den” lika mycket.

Så även om du inte bara åker utför med andan i halsen är chansen stor att du uppskattar en välventilerad hjälm.

Avancerad åkning
Det är faktiskt så att den som åker väldigt avancerat behöver en lika säker hjälm som någon som åker lugnare – många olyckor i skidbacken inträffar tyvärr genom påkörningar. De flesta hjälmmodeller för vuxna är byggda så att den hårdare delen slutar runt öronen. Öronen täcks sedan av ett mjukare, ofta avtagbart, tygmaterial. För tävlingsåkare finns modeller med täckta sidor, och även med bygel (ungefär som på en motorcykelhjälm) som täcker hakan.

Nybörjare till medelgoda åkare
Ska du ta ett par åk i backen med familjen är det verkligen av stor vikt att hjälmen sitter skönt på huvudet – att du trivs i den. Hjälmen gör, som sagt, inte så mycket nytta om du vill ta av den för att ”vila huvudet ett par åk”.

Bland alpinhjälmarna på marknaden kommer du hitta en uppsjö av olika modeller och utseenden. Där finns hjälmar med skärm, hjälmar i glada färger, mattsvarta hjälmar och hjälmar med inbyggda goggles och variationer i all oändlighet. Hitta den som passar din stil.

Ibland särskiljer tillverkare på hjälmar för skidåkning från snowboard- eller freestylehjälmar, det är dock framförallt en designfråga. De senare kan i vissa fall se mer ut som en mössa, i vissa fall med skärm. Skidhjälmarna har ett aningen sportigare och ”snabbare” utseende.

Hjälmar för barn skiljer sig egentligen inte så mycket från vuxenhjälmar, förutom att de såklart är mindre. Men det finns några avgörande detaljer som du behöver ha koll på för att göra rätt val.

Storlek och passform. En hjälm måste sitta riktigt bra. Inte hyggligt, utan perfekt. Främst för att den skyddar som bäst då, men också för att det är bekvämare att bära en hjälm som sitter skönt på huvudet och den riskerar inte heller då att hamna fel eller åka av.
Ett vanligt fel många gör är att klä på barnet en tjock mössa under hjälmen. Det behövs nästan aldrig, eftersom moderna hjälmar håller värmen tillräckligt bra. Ska barnet ändå bära en mössa välj då en väldigt tunn modell så barnet kan ha samma storlek med mössa och utan.

Utseende. Det heter att utseendet inte spelar någon roll. Men i somliga fall gör det faktiskt det. En snygg hjälm skyddar visserligen inte bättre än en osnygg hjälm. Men om barnet tycker om den blir det förmodligen roligare att åka. Dessutom minskar risken att hen låter bli att använda hjälmen. Så låt barnet vara med och bestämma!

Grönt spänne? På cykel- och lekhjälmar är det gröna spännet en garant för att hjälmens spänne ska lösa ut vid hög belastning, ofta vid lek i till exempel en klätterställning. Gröna spännen finns även på vissa alpinhjälmar som också kan användas vid sidan av backen.

Så har vi kommit till det viktigaste med en hjälm: säkerheten. För att förstå hur de olika modellerna skiljer sig är det på sin plats att gå igenom hur en modern hjälm är konstruerad.

En alpinhjälm består vanligtvis av tre lager. Runt hjälmen skyddar ett lager hård-plast, ofta ABS-plast. Insidan utgörs av ett lager mjukare EPS-plast som dämpar smällar och närmast huvudet finns ett mjukt lager stötdämpande foder. Hur hjälmen är konstruerad och vilka material man använt påverkar hur mycket den väger – och framförallt hur säker den är.

Många moderna hjälmar byggs med in mould-teknik eller hard shell-teknik, eller en kombination av dessa.
Med in-mould menar man att innanmätet gjuts in och sitter fast i ett hyfsat tunt skyddande hölje. Det gör att hjälmen hålls relativt lättviktig – och säker.

Hard shell-tekniken innebär att man använder ett hårdare yttermaterial som sammanfogas med ett mjukare innerlager – dessa hjälmar kan upplevas som aningen klumpigare eller ha aningen sämre ventilation, men är samtidigt stryktåligare.

MIPS: Värderar du säkerhet extra högt bör du satsa på en hjälm som har den svenska tekniken MIPS. MIPS står för Multidirectional Impact Protection System och är betydligt mer än en krånglig förkortning. Hjälmar som använder den här tekniken ger ett bättre skydd mot huvudskador än andra hjälmar.

Tekniken mildrar så kallade rotationsskador som kan uppkomma då hjälmen träffar underlaget i en sned vinkel – vilket oftast är fallet vid olyckor. Utan MIPS tvärstannar i princip hjälmen vid islag och eftersom den sitter fast på huvudet tvärstannar även det. Det får till följd att hjärnan utsätts för en rotationskraft, vilket tester har visat kan ge allvarliga skador.

I en MIPS-hjälm tillåts ditt huvud att rotera i hjälmen en aning vid snett islag, vilket ger en mjukare ”inbromsning” och gör att hjärnan inte utsätts för samma krafter. Det är en egenskap som avsevärt förbättrar hjälmens förmåga att skydda. Det är egentligen allt du behöver veta.

Säkerhetsklassning: Hjälmar som säljs i Europa måste vara säkerhetsklassade med CE-certifikat. Alla hjälmar som säljs på Stadium uppfyller CE-märkningens krav. För alpinhjälmar är beteckningen CE EN 1077:2007. Amerikanerna använder självfallet ett eget system och ibland kan deras ASTM F2040-certifikat dyka upp.

Recco: Ett välkänt system för att söka efter försvunna personer i laviner är Recco. Ibland sys sändare in i jackor, men det finns också hjälmar som har dessa. Har du tänkt ge dig ut utanför pisterna behövs ytterligare ordentlig lavinutrustning och lavinsändare men Recco erbjuder ett gott skydd om en lavin skulle överraska dig i skidområdena.

En hjälm är till för att skydda skallen – men du måste ta hand om den för att den ska fungera. Särskilt viktigt är att vara uppmärksam på om den fått en skada. Om du har gått omkull och slagit i huvudet är risken stor att hjälmen gått sönder, undersök den noga. Då måste dy byta ut hjälmen på en gång. Även om du inte ser någon spricka kan en sådan ha uppstått i skyddsmaterialet. Rådet är helt enkelt att skaffa en ny hjälm efter en olycka. Även vardaglig hantering kan skada en hjälm, exempelvis om du tappar den hårt eller mot någonting vasst.

Var också noga med att inte förvara hjälmen i utrymmen där temperaturen varierar mycket, eller där den utsätts för mycket solljus. Då åldras det skyddande materialet snabbare – med ett sämre skydd som följd. Ofta säljs hjälmar med en tunn tygpåse, den är perfekt att förvara hjälmen i. En hjälm bör bytas ut vart femte år eftersom materialen åldras.

CE-märkning EN 1077: 2007. EU-gemensam märkning som innebär att hjälmen uppfyller de krav som ställs i EG-direktiven för personlig skyddsutrustning för alpint bruk. Alla hjälmar som säljs i Europa måste CE-märkas.
EPS. Expanderad polystyren. Ett frigolitmaterial som används som stötdämpande material i många hjälmar.
ABS. Acrylonitrile butadiene styrene. En typ av hårdplast som används i det yttersta lagret av hjälmar.
In mould. En konstruktion som innebär att hjälmens yttre skal är sammangjutet med den inre, skyddande delen. Ger en lättare, smidigare hjälm.
Hard shell. Ett ytterskal som är förhållandevis kraftigt och klarar en omildare hantering än in mould-hjälmar, dock med något högre vikt.
MIPS. Multidirectional Impact Protection System. En lösning som skyddar hjärnan mot rotationsskador, vilka kan uppstå med hjälmar utan MIPS.