Vad betyder fotbollströjans nummer?

Hur väljer man vilken siffra man ska ha på ryggen? Vi har listat fotbollens elva vanligaste tröjnummer och vad som förväntas av en fotbollsspelare med ett visst nummer på ryggen.

  1. Numret som vanligtvis är reserverat målvakter. Ett udda undantag är skotske anfallaren Derek Riordan som när nummer 10 var upptaget i Hibernians helt enkelt valde numret 01. Ett annat är argentinske mittfältaren Osvaldo Ardiles som under VM 1982 fick bära numret eftersom landslagsledningen bestämt att nummer skulle delas ut i bokstavsordning, oavsett position i laget.

  2. Traditionellt sett ett nummer reserverat högerbackar och då gärna av den pålitliga typen. Du ska aldrig behöva vara orolig över en ytterback med en 2:a på ryggen. Visst går hen gärna fram offensivt, om läge ges, men framför allt står nummer 2 för trygghet och konsekvens. En bättre representant för numret än brasilianske tvåvägs-evighetsmaskinen Cafú torde vara svårt att finna.

  3. Precis som nummer 2 ett nummer vars nära koppling till en position, i det här fallet vänsterbacken, sällan ifrågasätts eller utmanas. Med en 3:a på ryggen förväntas du forsa fram längs kanten och slå inlägg med din fina vänsterfot. Du är förmodligen lite mer offensiv och sämre i positionsspel än din kollega på högerkanten, men kompenserar det med att komma till avslut betydligt oftare. Länge var 3:orna mer stabila defensivt (på den tiden Paolo Maldini fortfarande huserade på positionen), men offensivt frejdigare, och försvarsmässigt skakigare. Vänsterbackar som Roberto Carlos har senare skapat den moderna bilden av hur en trea ”ska” vara. Även om varken Real Madrids Marcelo eller Liverpools Alberto Moreno bär numret är de typiska moderna 3:or.

  4. Man skulle, rent logiskt, kunna tro att 4 är ett nummer som förknippas med mittbackar, men det stämmer bara till hälften. Visst finns det många klassiska centrala försvarare med numret, men den optimala 4:an är egentligen ett spelintelligent, centralt och defensivt mittfältsankare. Pep Guardiola var en utpräglad 4, precis som naturliga arvtagare som Sergio Busquets (även om han högst ologiskt spelar i nummer 5) och Cesc Fabregas.

  5. I en traditionellt viktad startelva sitter 5:an ofta på den av mittbackarna som är lite mer spelskicklig, har större vana av att sköta uppspel och är mer bekväm med bollen än sin kollega i det centrala försvaret. Detta är en rest från den tiden då lag fortfarande spelade med trebackslinje med libero, som hade just dessa egenskaper och uppgifter. Franz Beckenbauer är den perfekte 5:an och bland modernare mittbackar känns det fullt logiskt att till exempel Evertons spektakuläre John Stones belönats med numret.

  6. Om 5:an är den offensiva av mittbackarna är 6:an ofta den hårdare försvarsgeneralen, även om rollerna i vissa fall kan vara omvända. Terry Butcher personifierade kanske nummer sex allra bäst när han i VM-kvalmatchen mot Sverige 1989 sprang omkring med bandage om huvudet och nedblodad tröja efter att ha ådragit sig en huvudskada. Laurent Koscielny i Arsenal är möjligen lite för bra i spelet med fötterna för att vara en optimal 6:a i världsfotbollen av idag, men är en av dem som kommer närmst. En position för sexan är tveklöst det centrala mittfältet och då får numret gärna sitta på en spelskicklig tvåvägsspelare. Malin Moström var ett utmärkt exempel.

  7. Nu för tiden, då man inte sällan spelar vänsterfotade yttermittfältare till höger, så att dessa kan gå in i planen och avsluta alternativt öppna kantytan för överlappande ytterbackar, är den klassiska 7:an lite på utdöende. För nummer 7 ska, särskilt på de brittiska öarna, helst vara en elegant högerfotad yttermittfältare med en oerhört precis inläggsfot. Som David Beckham.

  8. Om 4:an tar det defensiva ansvaret på centralt mittfält är 8:an den som står för speluppbyggnad och deltar i spelet i planens båda riktningar. Har du dålig kondition är du dåligt lämpad för att bära nummer 8, för rollen kräver att du vinner boll utanför eget straffområde, slår en cross ut på yttermittfältare och sedan rusar sextio meter in i motståndarnas straffområde för att hjälpa till med avsluten. England har en lång tradition av typiska åttor, med Steven Gerrard och Frank Lampard som två hyfsat nutida exempel.

  9. Gör du inte mål ska du inte ha nummer 9. Så enkelt är det bara. Så ser förväntningarna ut. En 9:a tar plats och är en komplett spelare, i alla fall så snart man närmar sig ett motståndarstraffområde. En 9:a måste inte vara storvuxen, även om det ofta är så, men ska vara tillräckligt stark för att orka stångas med stora mittbackar under nittio minuter och ändå ha tillräcklig koncentration för att vara på rätt plats och effektiv i straffområdet. Marco van Basten var en optimal 9:a, Christian Vieri hade den perfekta 9:a-kroppen: stor och kraftfull. I dag sitter numret fullt förståeligt på Luis Suarez och borde – enligt alla konstens regler – också sitta på svenska världsstjärnor och målgörare som Zlatan Ibrahimovic och Lotta Schelin.

  10. Ett nummer reserverat de allra största fotbollsgenierna. Pelé, Maradona, Zidane, Messi. Den nivån. Inget annat nummer förpliktigar mer än nummer 10 och många är spelarna som inte nått upp till den nivå som krävs om man belönats med numret. Ingen har burit numret med större självklarhet än nyss nämnde Diego Armando Maradona. En nation som har gjort mer för att bibehålla statusen på numret än någon annan är Italien. Nere på stöveln har det alltid funnits plats för lite långsamma, men briljanta, spelgenier som kan öppna upp vilka försvar som helst: Baggio, Totti, Del Piero. Det är också på den nivån man måste vara för att kunna bära 10:an. Svenska damlandslagets förra stjärna Hanna Ljungberg spelade ofta med tio på ryggen, men var som spelartyp egentligen mer av en nummer nio.

  11. Vänster yttermittfältare i 4-4-2 (ytter i ett 4-3-3 skulle kunna funka också) är den ena platsen som är aktuell om du har 11 på ryggen. En roll som påminner om den som kollegan till höger har – du ska kunna ta dig ned till kortlinjen och vrida in precisa inlägg – men där vänsterspringare inte sällan bygger sin attackförmåga mer på snabbhet än teknik. Den andra rollen som ofta förknippas med 11:an är den vesslesnabba partnern till 9:an i ett tvåmannaanfall.

 
Utanför elvan: 

  1. Ett nummer som blivit allt mer vanligt även på utespelare, men som i grunden är ett nummer för andremålvakten.

  2. Har du nummer 14 på ryggen är du förmodligen ett flyfotat anfallsgeni som är tillräckligt självsäker och – med all rätt – övertygad om din egen förträfflighet att du väljer ett nummer utanför startelvans 1–11-nummer. Du heter Johan Cruyff, Thierry Henry eller Louisa Nécib till exempel och spelar med en elegans och intelligens få andra i världsfotbollen har gjort. Att välja nummer 14 är att signalera att man är en väldigt speciell spelare. Eller avbytare.

  3. David Beckham hade, väldigt logiskt, haft nummer 7 under hela sin framgångsrika Manchester United-period. Men när han köptes av Real Madrid var numret upptaget av klubbikonen Raúl. Becks valde i stället 23. Anledningen? Idolen Michael Jordan hade just det numret när han spelade basket i Chicago Bulls. 23 är också, av just det skälet, ett av de mer ovanliga nummer som var på kraftig uppgång under eller precis efter Jordans karriär.


Lästips: Kuriosa: Fotbollströjans numerologi