Möt Linda Pira
Hon fick tvillingar samtidigt som hon slog igenom med musiken. För många kanske något som skulle kunna bli övermäktigt. Inte för hiphop-drottningen Linda Pira. Vi fick en pratstund med henne om livet med barnen, musiken och träningen.
Det är svårt att tro henne när hon säger att allt runt omkring henne är kaos. Att det alltid har varit kaos och att hela hennes liv är en kamp mot tiden. Jag sitter mittemot en lugn, sansad och harmonisk Linda Pira som började vår gemensamma morgon med messet: ”Jag är lite sen, hade barnkaos i morse”.
Det är också svårt att inte vara lite starstruck när man sitter och äter frukost i Gamla Stan med en av Sveriges absolut hetaste hiphop-artister. Det första som slår mig är att hon är så bedövande vacker. Hennes varma och sagolikt vackra colombianska drag tillsammans med en cool outfit gör att hon verkligen strålar. Och hon är vältalig men eftertänksam, funderar på sina svar och vågar säga vad hon tycker. Som till exempel vad hon tycker om myten att alla hinner träna.
– Det är sånt skitsnack. Det är klart att man hinner träna om man har ett sånt jobb som jag där man mestadels sitter på studion sena kvällar och då hinner träna på dagarna. Men om man har ett nio-till-fem-jobb och barn, hur många hinner träna då utan
att stressa ihjäl sig?
Det här kan vara Linda Pira i ett nötskal. Intresserad och ifrågasättande. Hon pratar om högt och lågt och väjer inte för att prata om det djupa. Men i tonåren och strax efteråt kunde livet ha tagit en helt annan väg. En mycket, mycket sämre väg. Man måste backa bandet för att förstå varför och hur hon har kommit dit hon är idag. Under grundskoleåren var det riktigt stökigt kring Linda. Så stökigt att hon till slut blev fosterhemsplacerad.
– Jag var utåtagerande och högljudd på den tiden. Ville stå i centrum och skolan tyckte bara jag var dryg och jobbig. Så jag blev placerad i obs-klass och på fosterhem, berättar Linda.
När det sedan var dags för gymnasiet kämpade föräldrarna för att hon skulle få komma hem och under samma veva började hon på Fryshuset. Något som kom att bli den stora vändningen för stökiga Linda.
– Där blev jag sedd på ett annat sätt, och så fanns det lärare som sa att jag var bra på att sjunga och göra musik. Det hade aldrig någon sagt förut.
Musiken har alltid funnits där. Även idrotten. Linda har alltid varit en sport-tjej. När hon var yngre spelade hon fotboll och red och har dessutom dansat större delen av sitt liv. Efter Fryshuset kom det en jobbig period till och då beslutade hon sig att åka till Thailand, där en av hennes bröder bor. Väl på plats provade hon thaiboxning.
– Det var första gången som jag fick insikten om vad träning egentligen var. Innan passet var det uppvärmning, antingen sex eller tio kilometer löpning. Efter två månader frågade mina tränare om jag ville gå en match. Jag hade tydligen någon thaiboxnings-talang, säger hon och skrattar.
Något annat som hon visade sig ha talang för var musiken. År 2012 skrev hon på sitt första skivkontrakt samtidigt som hon väntade tvillingar.
År 2103 slog hon igenom. 2014 fick hon priset årets nykomling på Grammisgalan och 2015 vann hon ”Årets låt” (Knäpper mina fingrar) och ”Årets hiphop/soul”. Det gick ganska fort från att vara okänd till att vara Sveriges hetaste hip hop-artist. Fansen är många idag, hon spelar nästan varje helg någonstans i Sverige.
– Jag verkligen älskar mitt jobb. Det finns inget annat jag skulle vilja göra, det bästa som finns är att stå på scen.
Musiken och barnen är viktigast för Linda. Hon pratar väldigt mycket om barnen. Om vad de betyder för henne, om rädslorna när hon var gravid, om rädslan att hon som är så splittrad kanske inte skulle klara av att ta hand om sina barn.
– Men allt är förändrat nu. När Daviel och Kiyan föddes så kände jag helt plötsligt lite som att jag hade sett meningen med livet. ”Jaha, var det det här som var grejen.” Så känner jag fortfarande. Jag kan tycka att de är skitjobbiga, men jag älskar dem så mycket, menar Linda.
En sak som ibland har fått stå tillbaka efter att barnen kom är träningen. I vissa perioder kommer hon av sig för det finns liksom inte tid. Hon nämner flera gånger att det hela tiden är en kamp om tiden. Men så fort hon hinner så försöker hon springa. Löpning har blivit hennes grej. Det är så enkelt och kan göras när som helst. Hon berättar om upplevelsen av sitt första lopp, om hur häftigt det var att faktiskt springa ett lopp.
– Men det är också viktigt att förstå att alla kan ha träningssvackor, och det är inget konstigt. Det är svårt att komma igen efter en svacka. Jag tror att många går ut för hårt i början vilket inte är bra för kroppen.
Den där kampen om tiden har också drabbat musiken. Hon har länge sagt att hon ska göra en ny skiva men det har inte blivit så. I alla fall inte än.
– Att göra en skiva är det svåraste som finns. Man ska ha tio färdiga låtar med en röd tråd. Jag vill att allting ska kännas nytt. En låt som jag skrev för två år sedan känner jag inte lika mycket för idag.
Det är ganska krävande att göra en skiva och när hon berättar att hon efter 1,5 timme i studion måste göra något annat förstår jag att det tar tid.
– Jag är rastlös, kan inte fokusera och måste ha flow för att det ska funka.
Flow eller inte. Vi är en hel drös med fans som står och väntar. Kanske, kanske kommer det en skiva efter sommaren. Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge.
Det är också svårt att inte vara lite starstruck när man sitter och äter frukost i Gamla Stan med en av Sveriges absolut hetaste hiphop-artister. Det första som slår mig är att hon är så bedövande vacker. Hennes varma och sagolikt vackra colombianska drag tillsammans med en cool outfit gör att hon verkligen strålar. Och hon är vältalig men eftertänksam, funderar på sina svar och vågar säga vad hon tycker. Som till exempel vad hon tycker om myten att alla hinner träna.
– Det är sånt skitsnack. Det är klart att man hinner träna om man har ett sånt jobb som jag där man mestadels sitter på studion sena kvällar och då hinner träna på dagarna. Men om man har ett nio-till-fem-jobb och barn, hur många hinner träna då utan
att stressa ihjäl sig?
Det här kan vara Linda Pira i ett nötskal. Intresserad och ifrågasättande. Hon pratar om högt och lågt och väjer inte för att prata om det djupa. Men i tonåren och strax efteråt kunde livet ha tagit en helt annan väg. En mycket, mycket sämre väg. Man måste backa bandet för att förstå varför och hur hon har kommit dit hon är idag. Under grundskoleåren var det riktigt stökigt kring Linda. Så stökigt att hon till slut blev fosterhemsplacerad.
– Jag var utåtagerande och högljudd på den tiden. Ville stå i centrum och skolan tyckte bara jag var dryg och jobbig. Så jag blev placerad i obs-klass och på fosterhem, berättar Linda.
När det sedan var dags för gymnasiet kämpade föräldrarna för att hon skulle få komma hem och under samma veva började hon på Fryshuset. Något som kom att bli den stora vändningen för stökiga Linda.
– Där blev jag sedd på ett annat sätt, och så fanns det lärare som sa att jag var bra på att sjunga och göra musik. Det hade aldrig någon sagt förut.
Musiken har alltid funnits där. Även idrotten. Linda har alltid varit en sport-tjej. När hon var yngre spelade hon fotboll och red och har dessutom dansat större delen av sitt liv. Efter Fryshuset kom det en jobbig period till och då beslutade hon sig att åka till Thailand, där en av hennes bröder bor. Väl på plats provade hon thaiboxning.
– Det var första gången som jag fick insikten om vad träning egentligen var. Innan passet var det uppvärmning, antingen sex eller tio kilometer löpning. Efter två månader frågade mina tränare om jag ville gå en match. Jag hade tydligen någon thaiboxnings-talang, säger hon och skrattar.
Något annat som hon visade sig ha talang för var musiken. År 2012 skrev hon på sitt första skivkontrakt samtidigt som hon väntade tvillingar.
År 2103 slog hon igenom. 2014 fick hon priset årets nykomling på Grammisgalan och 2015 vann hon ”Årets låt” (Knäpper mina fingrar) och ”Årets hiphop/soul”. Det gick ganska fort från att vara okänd till att vara Sveriges hetaste hip hop-artist. Fansen är många idag, hon spelar nästan varje helg någonstans i Sverige.
– Jag verkligen älskar mitt jobb. Det finns inget annat jag skulle vilja göra, det bästa som finns är att stå på scen.
Musiken och barnen är viktigast för Linda. Hon pratar väldigt mycket om barnen. Om vad de betyder för henne, om rädslorna när hon var gravid, om rädslan att hon som är så splittrad kanske inte skulle klara av att ta hand om sina barn.
– Men allt är förändrat nu. När Daviel och Kiyan föddes så kände jag helt plötsligt lite som att jag hade sett meningen med livet. ”Jaha, var det det här som var grejen.” Så känner jag fortfarande. Jag kan tycka att de är skitjobbiga, men jag älskar dem så mycket, menar Linda.
En sak som ibland har fått stå tillbaka efter att barnen kom är träningen. I vissa perioder kommer hon av sig för det finns liksom inte tid. Hon nämner flera gånger att det hela tiden är en kamp om tiden. Men så fort hon hinner så försöker hon springa. Löpning har blivit hennes grej. Det är så enkelt och kan göras när som helst. Hon berättar om upplevelsen av sitt första lopp, om hur häftigt det var att faktiskt springa ett lopp.
– Men det är också viktigt att förstå att alla kan ha träningssvackor, och det är inget konstigt. Det är svårt att komma igen efter en svacka. Jag tror att många går ut för hårt i början vilket inte är bra för kroppen.
Den där kampen om tiden har också drabbat musiken. Hon har länge sagt att hon ska göra en ny skiva men det har inte blivit så. I alla fall inte än.
– Att göra en skiva är det svåraste som finns. Man ska ha tio färdiga låtar med en röd tråd. Jag vill att allting ska kännas nytt. En låt som jag skrev för två år sedan känner jag inte lika mycket för idag.
Det är ganska krävande att göra en skiva och när hon berättar att hon efter 1,5 timme i studion måste göra något annat förstår jag att det tar tid.
– Jag är rastlös, kan inte fokusera och måste ha flow för att det ska funka.
Flow eller inte. Vi är en hel drös med fans som står och väntar. Kanske, kanske kommer det en skiva efter sommaren. Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge.
LINDA PIRA
Ålder: 32 år
Bor: Kista utanför Stockholm
Bakgrund: Artist som tidigare vunnit priser som ”Årets nykomling” på Grammisgalan, ”Årets låt” och ”Årets hip hop/soul” på P3 Guldgalan
Tränar: Thaiboxning och löpning
Bor: Kista utanför Stockholm
Bakgrund: Artist som tidigare vunnit priser som ”Årets nykomling” på Grammisgalan, ”Årets låt” och ”Årets hip hop/soul” på P3 Guldgalan
Tränar: Thaiboxning och löpning