Samuel & Simon – guldbröderna inför allsvenskan 2023
Det har funnits många ikoniska brödrapar i allsvenskan genom åren – på 70-talet var Kenta och Billy Ohlsson populära i Hammarby, liksom tvillingarna Börje och Yngve Leback i AIK. Ett årtionde senare började tvillingarna Thomas och Andreas Ravelli bli stora karaktärer i svensk fotboll, och ännu senare kom även Patrik och Daniel Andersson fram i Malmö FF och landslaget.
2008 blev brödratrion David, Viktor och Rasmus Elm mästare med Kalmar FF och idag är tvillingarna Gustafson landets mest framträdande duo. I BK Häcken bildar Samuel och Simon allsvenskans bästa innermittfält och i fjol ledde de jämngamla bröderna klubben till ett historiskt SM-guld.
– Det var en stor bedrift. Sättet vi gjorde det på tar jag verkligen med mig och är något om jag fylls upp av. I vår mentalitet och hur vi tillsammans gjorde varandra bättre och bättre ju viktigare matcherna blev. Det var inget flax att vi vann SM-guld, det var genomarbetat och solitt, säger Simon Gustafson till Stadium Football.
För tvillingarna Gustafson startade fotbollsintresset tidigt.
– Jag tror att mitt intresse för fotboll kom ganska naturligt. Mycket för att farsan spelade själv och att han hade ett stort fotbollsintresse. Morsan hade mer spelat handboll men det var en idrottsfamilj på det sättet. Det var raka vägen in, säger Samuel Gustafson.
Simon fyller i:
– Jag har egentligen inget minne av första gången jag sparkade på en boll, men vi spelade redan vid tre-fyra års ålder inne i huset. Vi sköt ner massa tavlor och betedde oss… Vi har nog fem år när vi började spela organiserat med farsan som coach.
Det var i Fässbergs IF från Mölndal, strax utanför Göteborg, som allting började. Samuel och Simon spelade för klubben under nästan hela sin ungdom innan BK Häcken värvade bröderna när de var 17 år gamla.
– Det var ganska annorlunda mot vad vi hade haft det i Fässberg. Det var ett steg upp i hela proffsigheten med att träna på förmiddagen och ha det som jobb. Första tiden var väldigt givande och det var mycket som hände. Det gick snabbt fotbollsmässigt, men man gick också in i nästa fas i livet, säger Simon.
Simon slog igenom först i BK Häcken. Som 19-åring fick han en nyckelroll som kreativ mittfältare och säsongen 2014 gjorde han tio mål och fyra assist i allsvenskan – ett facit som ledde till att han skrev på för Feyenoord i juli 2015. Samtidigt började också Samuel att få sitt definitiva genombrott i gulsvart.
– Omställningar tar olika tid. För Simon gick det lite snabbare och han fick spela tidigare än mig. Jag utvecklades i min takt och nådde till slut fram också, säger Samuel som flyttade till Torino inför hösten 2016.
Totalt blev det sju år för Simon Gustafson i Nederländerna. Utöver två säsonger i Feyenoord blev det även spel i Roda JC (utlånad) och FC Utrecht där han var mest lyckosam – mittfältaren spelade över 100 matcher för klubben och var lagkapten efter den framgångsrika säsongen där han gjorde åtta mål och sju assist i Eredivisie.
– Tiden i Nederländerna var bra överlag skulle jag säga. Det var olika faser där också, men generellt hade jag en bra tid där och trivdes väldigt bra i många delar av det. Som med allt annat går det upp och ner, men jag blev rik på erfarenheter på många olika sätt. Jag gjorde mest poäng för Feyenoord i början men generellt höll jag en högre nivå i Utrecht.
För Samuel blev det nio matcher i Serie A för Torino innan han blev utlånad till Perugia, men det var under nästa utlåningssejour i Hellas Verona som han stod för sin starkaste period när laget blev uppflyttade från Serie B.
– Det var en jättestor utmaning som jag är nöjd att jag hoppade på. Jag lärde mig mycket som människa av livet utomlands. Även om jag inte spelade i Torino i tio år så utvecklades jag mycket av det. Mitt år i Verona var väldigt bra på många sätt. Jag hade Fabio Grosso som tränare och han hade en filosofi som passade mig bra. Jag fick använda mina egenskaper som jag vill, likt det jag gör i Häcken nu. Sedan hade även jag och min flickvän ett socialt sammanhang i Verona som var bra med andra européer och deras flickvänner. Det var ett helhetspussel som blev väldigt bra och som kröntes av att vi vann playoffet och gick upp till Serie A.
Samuel flyttade sedan till Cremonense, men efter totalt fem säsonger i Italien var det dags att vända hem. Mittfältsstrategen skrev på för BK Häcken sommaren 2021.
– Tanken att flytta hem föddes ur att det är väldigt annorlunda att vara ute i Europa. Dels är du hemifrån, dels är det en annan typ av kultur med hårdare klimat. Man slåss för sin plats där man ska äta eller ätas. Jag ville boet från det och komma till ett ställe där man kan vara sig själv och använda sig av de sakerna jag är bra på fotbollsmässigt och som människa. Att jag flyttade hem till BK Häcken har blivit väldigt bra, det steget är jag också väldigt nöjd med.
Efter hemkomsten missade Samuel Gustafson nästan hela höstsäsongen på grund av skada. Därför kände han sig något osäker på sin fysiska form inför förra året.
– Det tar tid att komma tillbaka efter en långtidsskada. Man ska träna sig i form och vänja sig med ökad belastning. På så sätt fanns det en osäkerhet, men jag har aldrig tvivlat på mig själv som fotbollsspelare. Jag tror inte att det funkar att göra det, då tror jag att man blir uppäten ganska snabbt. Där har jag aldrig varit, men jag hade också en långtidsskada nere i Italien så jag vet hur de perioderna påverkar. Man kan inte vara bäst i världen direkt när man kommer tillbaka, så hela fjolårssäsongen var en upptrappning.
Förra året slutade i en total succé. BK Häckens lagkapten var en av allsvenskans bästa spelare och en av huvudpersonerna när klubben vann sitt allra första SM-guld. Under hösten blev 28-åringen också uttagen till landslaget där han tagit en startplats på kort tid.
– Som jag var inne på. Eftersom säsongen startades från en långtidsskada var förväntningarna låga. Man är ganska ödmjuk, det är jag ändå, men man kanske förväntar sig mindre och jobbar hårdare. Man biter sig i läppen istället för att säga något och skapar en grund till att jobba hårt varje fag. Därmed blir man bättre hela tiden, säger Samuel och fortsätter:
– Min nyckel var att jag hela tiden hade rimliga förväntningar och kunde bli nöjd med mig själv och laget. Ju längre säsongen gick, desto mer trimmade blev både jag och laget. Då sköts också förväntningarna upp, men jag kände aldrig att jag blev besviken under fjolåret. Men jag tror också att det är farligt att förvänta sig att det ska gå bra hela tiden. Till exempel har jag stora förväntningar nu jämfört med förra året där jag inte hade några förväntningar alls. Man måste hitta en lagom nivå där man kan göra sitt bästa, vara sig själv och ha kul.
Under hösten kändes det inte som att någonting kunde stoppa er från att vinna. Hade ni den känslan i laget också?
– Ja, absolut. Både personligen och i laget fanns det en övertygelse och tro på det vi gjorde. Under försäsongen har man också haft tid att prata ännu mer med lagkamraterna och det är många som uttryckt det. Att det fanns en känsla av att vi inte kommer förlora. Det är intressant i sig, men den mest intressanta är hur man når det kollektivt. Där man har en total kollektiv övertygelse om att vi kommer att vinna den här matchen. Det kanske är en utopi som man inte får vara med om så många gånger under sin karriär, men det är också jävligt beroendeframkallande att hamna där. Det föder en drive som gör att du vill träna hårt för att hamna där på nytt. Man vill känna sig så övertygad om att man är bättre än den andra. Det är underbart att vara i den miljön och få jobba med det, säger Samuel.
När BK Häcken gick för SM-guldet i höstas fick man förstärkning på mittfältet när tvillingbrorsan Simon också valde att flytta hem till gulsvart efter fyra säsonger i Utrecht.
– Såklart hade jag ingångar till att flytta hem via Samuel och sportchefen Martin Ericsson och så vidare. Det var många i organisationen som gjorde att jag fick en bild av att det var nånting på gång. En välstrukturerad process som var igångsatt och det lockade mig mest av allt. Det är klart att Samuel hade sin del i att jag flyttade hem, men det var många andra delar i det också. Till exempel vårt spelsätt som jag tycker var viktigt.
Samuel startade säsongen i BK Häcken och var i bästa matchform medan du drogs med lite skador i höstas. Hur var den allsvenska hösten för dig?
– Om man ska sammanfatta hösten var det personligen ganska hackigt. Det började redan från start. Jag kom från en lång sommarledighet och hade kort tid att förbereda mig innan jag klev in i matchandet direkt. Det lade en grund till att det blev hackigt och jag fick lite olika problem som hängde med. Men identifierade mig mer med lagets prestation än hur det gick för mig själv. Sammantaget var jag nöjd med vad vi presterade och att vi blev bättre ju längre hösten gick. Det var där jag hamnade i tankarna.
Känner du att du har en nivå till i dig?
– Jag hoppas att jag har flera nivåer till i mig. Jag tränar varje dag för att bli ännu bättre, så det hoppas jag på. Sedan är det såklart en bra förutsättning att vara frisk så man kan träna på. Det ger en frihetskänsla att inte dras med saker hela tiden och kunna röra sig som man vill.
För första gången kliver BK Häcken in i en säsong som regerande mästare, och inför allsvenskan har kurvan fortsatt att peka uppåt. Även om laget har tappat skyttekungen Alexander Jeremejeff har man krossat allt motstånd i Svenska cupen och tagit sig till final.
– Det är en utmaning att kliva in som regerande mästare. Samtidigt som det finns höga förväntningar från oss själva är kanske förväntningarna utifrån ännu högre än tidigare. Men jag hade hellre valt att vara regerande mästare än att sluta sjua förra året. Det ger chansen att spela Europamatcher och kvala dit. Det känns väldigt spännande, säger Simon Gustafson.
Samuel Gustafson avslutar med vad han tror blir den största utmaningen för säsongen 2023.
– Det är klart att vi ska använda oss av det vi gjort. Vi är ju så bra som vi är på grund av oss själva. Samtidigt är det ju livsfarligt att börja tro att man är något. Det gäller att vara ödmjuk och fatta vad det är som gjorde oss bra. Det är det hårda arbetet och samarbetet varje dag. Om man börjar sväva iväg och tro att man är något man inte är så kommer vi inte att vara lika bra längre. Där i ligger utmaningen tror jag.
Text: Marcus Heed
Foto: Mikael Markai & Bildbyrån
De var galna i fotboll som barn och låg bakom BK Häckens första SM-guld ifjol. Vi har träffat tvillingarna som bildar allsvenskans bästa mittfält. I en stor intervju berättar Samuel och Simon Gustafson om deras olika vägar i karriären och hur det är att kliva in som regerande mästare i allsvenskan.
Det har funnits många ikoniska brödrapar i allsvenskan genom åren – på 70-talet var Kenta och Billy Ohlsson populära i Hammarby, liksom tvillingarna Börje och Yngve Leback i AIK. Ett årtionde senare började tvillingarna Thomas och Andreas Ravelli bli stora karaktärer i svensk fotboll, och ännu senare kom även Patrik och Daniel Andersson fram i Malmö FF och landslaget.
2008 blev brödratrion David, Viktor och Rasmus Elm mästare med Kalmar FF och idag är tvillingarna Gustafson landets mest framträdande duo. I BK Häcken bildar Samuel och Simon allsvenskans bästa innermittfält och i fjol ledde de jämngamla bröderna klubben till ett historiskt SM-guld.
– Det var en stor bedrift. Sättet vi gjorde det på tar jag verkligen med mig och är något om jag fylls upp av. I vår mentalitet och hur vi tillsammans gjorde varandra bättre och bättre ju viktigare matcherna blev. Det var inget flax att vi vann SM-guld, det var genomarbetat och solitt, säger Simon Gustafson till Stadium Football.
För tvillingarna Gustafson startade fotbollsintresset tidigt.
– Jag tror att mitt intresse för fotboll kom ganska naturligt. Mycket för att farsan spelade själv och att han hade ett stort fotbollsintresse. Morsan hade mer spelat handboll men det var en idrottsfamilj på det sättet. Det var raka vägen in, säger Samuel Gustafson.
Simon fyller i:
– Jag har egentligen inget minne av första gången jag sparkade på en boll, men vi spelade redan vid tre-fyra års ålder inne i huset. Vi sköt ner massa tavlor och betedde oss… Vi har nog fem år när vi började spela organiserat med farsan som coach.
Det var i Fässbergs IF från Mölndal, strax utanför Göteborg, som allting började. Samuel och Simon spelade för klubben under nästan hela sin ungdom innan BK Häcken värvade bröderna när de var 17 år gamla.
– Det var ganska annorlunda mot vad vi hade haft det i Fässberg. Det var ett steg upp i hela proffsigheten med att träna på förmiddagen och ha det som jobb. Första tiden var väldigt givande och det var mycket som hände. Det gick snabbt fotbollsmässigt, men man gick också in i nästa fas i livet, säger Simon.
Genombrott och utlandsflytt
Simon slog igenom först i BK Häcken. Som 19-åring fick han en nyckelroll som kreativ mittfältare och säsongen 2014 gjorde han tio mål och fyra assist i allsvenskan – ett facit som ledde till att han skrev på för Feyenoord i juli 2015. Samtidigt började också Samuel att få sitt definitiva genombrott i gulsvart. – Omställningar tar olika tid. För Simon gick det lite snabbare och han fick spela tidigare än mig. Jag utvecklades i min takt och nådde till slut fram också, säger Samuel som flyttade till Torino inför hösten 2016.
Totalt blev det sju år för Simon Gustafson i Nederländerna. Utöver två säsonger i Feyenoord blev det även spel i Roda JC (utlånad) och FC Utrecht där han var mest lyckosam – mittfältaren spelade över 100 matcher för klubben och var lagkapten efter den framgångsrika säsongen där han gjorde åtta mål och sju assist i Eredivisie.
– Tiden i Nederländerna var bra överlag skulle jag säga. Det var olika faser där också, men generellt hade jag en bra tid där och trivdes väldigt bra i många delar av det. Som med allt annat går det upp och ner, men jag blev rik på erfarenheter på många olika sätt. Jag gjorde mest poäng för Feyenoord i början men generellt höll jag en högre nivå i Utrecht.
För Samuel blev det nio matcher i Serie A för Torino innan han blev utlånad till Perugia, men det var under nästa utlåningssejour i Hellas Verona som han stod för sin starkaste period när laget blev uppflyttade från Serie B.
– Det var en jättestor utmaning som jag är nöjd att jag hoppade på. Jag lärde mig mycket som människa av livet utomlands. Även om jag inte spelade i Torino i tio år så utvecklades jag mycket av det. Mitt år i Verona var väldigt bra på många sätt. Jag hade Fabio Grosso som tränare och han hade en filosofi som passade mig bra. Jag fick använda mina egenskaper som jag vill, likt det jag gör i Häcken nu. Sedan hade även jag och min flickvän ett socialt sammanhang i Verona som var bra med andra européer och deras flickvänner. Det var ett helhetspussel som blev väldigt bra och som kröntes av att vi vann playoffet och gick upp till Serie A.
Samuel flyttade sedan till Cremonense, men efter totalt fem säsonger i Italien var det dags att vända hem. Mittfältsstrategen skrev på för BK Häcken sommaren 2021.
– Tanken att flytta hem föddes ur att det är väldigt annorlunda att vara ute i Europa. Dels är du hemifrån, dels är det en annan typ av kultur med hårdare klimat. Man slåss för sin plats där man ska äta eller ätas. Jag ville boet från det och komma till ett ställe där man kan vara sig själv och använda sig av de sakerna jag är bra på fotbollsmässigt och som människa. Att jag flyttade hem till BK Häcken har blivit väldigt bra, det steget är jag också väldigt nöjd med.
"Aldrig tvivlat på mig själv som fotbollsspelare"
Efter hemkomsten missade Samuel Gustafson nästan hela höstsäsongen på grund av skada. Därför kände han sig något osäker på sin fysiska form inför förra året. – Det tar tid att komma tillbaka efter en långtidsskada. Man ska träna sig i form och vänja sig med ökad belastning. På så sätt fanns det en osäkerhet, men jag har aldrig tvivlat på mig själv som fotbollsspelare. Jag tror inte att det funkar att göra det, då tror jag att man blir uppäten ganska snabbt. Där har jag aldrig varit, men jag hade också en långtidsskada nere i Italien så jag vet hur de perioderna påverkar. Man kan inte vara bäst i världen direkt när man kommer tillbaka, så hela fjolårssäsongen var en upptrappning.
Förra året slutade i en total succé. BK Häckens lagkapten var en av allsvenskans bästa spelare och en av huvudpersonerna när klubben vann sitt allra första SM-guld. Under hösten blev 28-åringen också uttagen till landslaget där han tagit en startplats på kort tid.
– Som jag var inne på. Eftersom säsongen startades från en långtidsskada var förväntningarna låga. Man är ganska ödmjuk, det är jag ändå, men man kanske förväntar sig mindre och jobbar hårdare. Man biter sig i läppen istället för att säga något och skapar en grund till att jobba hårt varje fag. Därmed blir man bättre hela tiden, säger Samuel och fortsätter:
– Min nyckel var att jag hela tiden hade rimliga förväntningar och kunde bli nöjd med mig själv och laget. Ju längre säsongen gick, desto mer trimmade blev både jag och laget. Då sköts också förväntningarna upp, men jag kände aldrig att jag blev besviken under fjolåret. Men jag tror också att det är farligt att förvänta sig att det ska gå bra hela tiden. Till exempel har jag stora förväntningar nu jämfört med förra året där jag inte hade några förväntningar alls. Man måste hitta en lagom nivå där man kan göra sitt bästa, vara sig själv och ha kul.
Under hösten kändes det inte som att någonting kunde stoppa er från att vinna. Hade ni den känslan i laget också?
– Ja, absolut. Både personligen och i laget fanns det en övertygelse och tro på det vi gjorde. Under försäsongen har man också haft tid att prata ännu mer med lagkamraterna och det är många som uttryckt det. Att det fanns en känsla av att vi inte kommer förlora. Det är intressant i sig, men den mest intressanta är hur man når det kollektivt. Där man har en total kollektiv övertygelse om att vi kommer att vinna den här matchen. Det kanske är en utopi som man inte får vara med om så många gånger under sin karriär, men det är också jävligt beroendeframkallande att hamna där. Det föder en drive som gör att du vill träna hårt för att hamna där på nytt. Man vill känna sig så övertygad om att man är bättre än den andra. Det är underbart att vara i den miljön och få jobba med det, säger Samuel.
BK Häcken som regerande mästare
När BK Häcken gick för SM-guldet i höstas fick man förstärkning på mittfältet när tvillingbrorsan Simon också valde att flytta hem till gulsvart efter fyra säsonger i Utrecht.– Såklart hade jag ingångar till att flytta hem via Samuel och sportchefen Martin Ericsson och så vidare. Det var många i organisationen som gjorde att jag fick en bild av att det var nånting på gång. En välstrukturerad process som var igångsatt och det lockade mig mest av allt. Det är klart att Samuel hade sin del i att jag flyttade hem, men det var många andra delar i det också. Till exempel vårt spelsätt som jag tycker var viktigt.
Samuel startade säsongen i BK Häcken och var i bästa matchform medan du drogs med lite skador i höstas. Hur var den allsvenska hösten för dig?
– Om man ska sammanfatta hösten var det personligen ganska hackigt. Det började redan från start. Jag kom från en lång sommarledighet och hade kort tid att förbereda mig innan jag klev in i matchandet direkt. Det lade en grund till att det blev hackigt och jag fick lite olika problem som hängde med. Men identifierade mig mer med lagets prestation än hur det gick för mig själv. Sammantaget var jag nöjd med vad vi presterade och att vi blev bättre ju längre hösten gick. Det var där jag hamnade i tankarna.
Känner du att du har en nivå till i dig?
– Jag hoppas att jag har flera nivåer till i mig. Jag tränar varje dag för att bli ännu bättre, så det hoppas jag på. Sedan är det såklart en bra förutsättning att vara frisk så man kan träna på. Det ger en frihetskänsla att inte dras med saker hela tiden och kunna röra sig som man vill.
För första gången kliver BK Häcken in i en säsong som regerande mästare, och inför allsvenskan har kurvan fortsatt att peka uppåt. Även om laget har tappat skyttekungen Alexander Jeremejeff har man krossat allt motstånd i Svenska cupen och tagit sig till final.
– Det är en utmaning att kliva in som regerande mästare. Samtidigt som det finns höga förväntningar från oss själva är kanske förväntningarna utifrån ännu högre än tidigare. Men jag hade hellre valt att vara regerande mästare än att sluta sjua förra året. Det ger chansen att spela Europamatcher och kvala dit. Det känns väldigt spännande, säger Simon Gustafson.
Samuel Gustafson avslutar med vad han tror blir den största utmaningen för säsongen 2023.
– Det är klart att vi ska använda oss av det vi gjort. Vi är ju så bra som vi är på grund av oss själva. Samtidigt är det ju livsfarligt att börja tro att man är något. Det gäller att vara ödmjuk och fatta vad det är som gjorde oss bra. Det är det hårda arbetet och samarbetet varje dag. Om man börjar sväva iväg och tro att man är något man inte är så kommer vi inte att vara lika bra längre. Där i ligger utmaningen tror jag.
Text: Marcus Heed
Foto: Mikael Markai & Bildbyrån