Hanna Lundkvist:
”VM blir det största i min karriär hittills”

Som liten drömde hon om att spela för landslaget. Nu är Hanna Lundkvist en av de yngsta spelarna i Sveriges VM-trupp. Stadium Football har träffat den 20-åringen inför hennes första mästerskap.

Det har gått snabbt för Hanna Lundkvist sedan hon kom med i landslaget. I februari debuterade hon i en träningsmatch mot Kina och efter bara fyra landskamper ska hon göra mästerskapsdebut. Lundkvist kom med i Peter Gerhardssons VM-trupp och därmed blir hon den minst rutinerade utespelaren i laget tillsammans med ytterbackskollegan Anna Sandberg, som också debuterade i landskampen mot Kina vintras.
– Det är otroligt stort att få representera Sverige i ett mästerskap. Det känns som att när man spelat några träningsmatcher med landslaget så är man hungrig efter mera. Och att få vara med om det på riktigt i ett VM-slutspel blir det största i min karriär hittills. Det betyder jättemycket för mig, säger hon till Stadium Football.





Hanna Lundkvist är uppväxt på Djurö i Stockholms skärgård och under barndomsåren följde hon damlandslaget på tv. Hon såg upp till spelare som Caroline Seger och Lotta Schelin och började själv drömma om att få spela för landslaget. Efter seniordebuten i AIK har högerbacken tagit en något annorlunda väg till landslaget. Efter blott en damallsvensk säsong för Hammarby valde Hanna Lundkvist att flytta till Atlético Madrid redan som 19-åring.
– Jag tog steget utomlands för att jag ville utvecklas så mycket som möjligt och jag kände att det var en bra möjlighet.





Att flytta till ett topplag i Spanien var en stor omställning i både livet och fotbollsmässigt.
– I början var det tufft att komma till ett nytt land och ett nytt lag. Jag fick inte alls så mycket speltid och det var verkligen ett annorlunda klimat på träningarna. På sättet spelare pratar med varandra och hur man ger kritik var det en stor skillnad jämfört med hemma. Det var inte riktigt något som jag var beredd på eller bekväm med, så det var svårt att hålla uppe självförtroendet ibland. Men efter ett tag växte jag in i det och nu trivs jag jättebra i Madrid.

”Alltid haft hopp och tro på det”

Under den gångna säsongen har Hanna Lundkvist fått större förtroende i ett Atlético Madrid som slutade på fjärde plats i den spanska ligan. Lundkvist spelade 19 ligamatcher (varav åtta från start) och i slutet av maj blev hon cupmästare när ”Atleti” besegrade Real Madrid i finalen efter straffläggning.
– Den här säsongen har varit väldigt utvecklande och rolig. Det känns som att man märker tydligt hur man lär sig mer och mer och då blir det enklare att hänga med i spelet. Att få ta min första titel på det har såklart varit extremt roligt.

Nu ska Hanna Lundkvist få chansen att spela VM – sex månader efter landslagsdebuten mot Kina. Inför sitt första mästerskap har 20-åringen fått göra två inhopp och två matcher från start, den senaste mot Danmark i april. Med Hanna Glas på skadelistan är dessutom chanserna till speltid goda.
– Det har varit väldigt roligt att Peter Gerhardsson gett mig chansen. Det är något som jag drömt om sedan jag var liten och började spela fotboll, så att få vara med på riktigt och spela match med landslagströjan har verkligen varit en dröm som gått i uppfyllelse. Det har varit extremt utvecklande och lärorikt.



Om du hade fått veta att du skulle få spela VM när du var liten. Hur hade du reagerat då?
– Då hade jag känt en extrem stolthet. Men innerst inne vill jag tro att jag alltid haft och hopp och tro på att jag kommer kunna göra det.

Vad har drivit dig till att komma dit?
– Jag tror det är att det som har tagit mig hit är att jag hela tiden har tyckt att det är så roligt att spela fotboll. Jag har aldrig känt att det har varit jobbigt att gå på träningar, utan jag har hela tiden sett fram emot allt. Det är väl det som gjort att jag kunnat ta mig igenom lite svårare tider och hela tiden utvecklats.



Hur ser du på Sveriges chanser i VM?
– Vi har ett otroligt bra landslag och känner själva att vi kan slå alla nationer, så jag skulle säga att vi har en bra chans.

Text: Marcus Heed
Foto: Mikael Markai