Tidigare var det Disney-Madrid mot Patetico. Men Atlético har rest sig och är inte längre patetiska. Nuförtiden är det omöjligt att förutspå en vinnare mellan Real Madrid och Atlético Madrid.

Med 13 titlar i Champions League är Real Madrid överlägset bäst i världens största klubblagsturnering. ”Marängerna” är före Milan (7) på andra plats samt Bayern München och Liverpool (6) som ligger på en delad tredjeplacering.

Som kontrast till det har Atlético Madrid aldrig vunnit Champions League och mot storebrodern har det blivit förlust i finalen i två av två försök. I den senaste finalen 2016 förlorade Atlético Madrid på straffar när Cristiano Ronaldo satte det avgörande målet från elva meter på San Siro. De två nederlagen kan fungera som en skildring av fotbollen i Spaniens huvudstad. Med 34 ligatitlar är Real Madrid stadens och hela ligans största klubb genom tiderna. Atlético har vunnit tio gånger och befinner sig därför ganska många steg bakom ”Los Galacticos”.

Frågar du den yngre generationen Real Madrid-supportrar vilken den största rivalen är får du nog svaret Barcelona. Frågar du den äldre får du sannerligen Atlético. Men hur kommer det sig? Real har helt enkelt varit för bra för Atlético under en längre period även om de rödvita har minskat avståndet under det senaste decenniet.

När ”Los Blancos” figurerat på topplaceringar och kunnat locka till sig superstjärnor som David Beckham, Luis Figo, Zinedine Zidane, Kaká och Cristiano Ronaldo – för att nämna några – har Atlético fått kämpa med ett material av en helt annan dignitet.
– För Real är vinster en skyldighet, för Atlético är det en gåva, sa Atlético Madrid-supportern Oscar under 2006 till FourFourTwo när Atlético slutade tia i La Liga.

Hans vän Javi var inne på något liknande.
– Real är Disney. Atlético är mer verkligt, mer frustrerande, mer hopp, mer känslor – det är vackert.

”Partido a Partido”

Under säsongen 1995/96 vann Atlético dubbeln (ligatitel och Copa del Rey-seger) för första gången någonsin. Men efter det lyckosamma året påbörjades ett ras. Ligaplaceringarna blev sämre och sämre och 1999/00 åkte klubben ur högstaligan. 2002/03 var ”Los Colchoneros” tillbaka i finrummet, men det skulle ta sex år innan det blev fint på riktigt då vinsten i Europa League kom 2009/10.

Det riktiga lyftet mot ännu högre ligahöjder påbörjades när argentinaren Diego Simeone, som för övrigt spelat i klubben i två sejourer (1994-1997 och 2003-2005) återvände till ”Atléti” som tränare efter vinteruppehållet 2011/12. De efterföljande säsongen slutade det rödvita Madridlaget på en tredje plats i ligan och vann Copa del Rey. Året efter stod Atlético som seriesegrare för första gången på 18 år.

Diego ”El Cholo” Simeone har förändrat attityden. Allt handlar om ”Partido a Partido” (en match i taget). Vändningen har kommit och Patetico Madrid är inte längre patetiska. De är sedan ett tag tillbaka ett lag att räkna med, ett respektingivande bygge att vara rädd för om man står på andra sidan. Med stjärnor som Jan Oblak, Joao Felix och Luis Suarez är Atlético Madrid också på god väg att vinna sin första ligatitel sedan 2014. Just nu leder de spanska ligan före Barcelona och Real Madrid.

Andra heta derbyn i Spanien

Derbi Barceloní, Barcelona vs Espanyol

I förhållande till andra derbyn i Europa är kanske Barcelonas stadskamp inte så upphaussad. En förklaring till det kan vara de enorma meritskillnaderna mellan klubbarna. Stadens gigant, FC Barcelona, är en maktfaktor och en av världens rikaste klubbar med miljontals supportrar. De har flera världsstjärnor i laget och är överlägsna sin ”lillebror” Espanyol. Med 26 ligatitlar och fem Champions League-titlar är Barça en av Europas mest framgångsrika klubbar – till skillnad från Espanyol som bara mäktat med fyra spanska cupguld på 120 år.



Ur ett historiskt perspektiv finns det ändå en rivalitet som sitter djupt rotad, men som inte är lika aktuell idag. Och precis som i Barcelonas bittra rivalitet mot Real Madrid grundar sig mycket i politiken. Espanyol grundades av spanjorer och fick kungligt stöd att centralmakten i Madrid. Raka motsatsen till mångkulturella FC Barcelona var (och är än i dag) en stark symbol för Katalonien och som vägrade lyda den spanska huvudstaden, i synnerhet under diktatorn Francisco Francos styre.

För Barcelona är derbyt en match i mängden, men för Espanyol är det världens chans att krossa gulddrömmar. Det var precis vad som hände säsongen 2006/07, en händelse som kom att kallas ”Tamudazo”. I den sista omgången var Barcelona i förarsätet till att vinna ligan och hade ett försprång på två poäng ner till Real Madrid. Enda hindret? Ett derby mot Espanyol som ville förstöra titeldrömmarna.

Barça ledde med 2–1 och såg ut att få lyfta pokalen, men i slutminuterna kvitterade Raúl Tamudo och derbyt slutade oavgjort. Istället blev Real Madrid spanska mästare efter att ha slagit Mallorca och slutade före Barcelona på inbördes möten. Real Madrid-fansen firade att de vunnit La Liga. Espanyols supportrar firade att Barcelona inte vann.

Derbi Sevillano, Sevilla vs Real Betis

Bäst bakom de allra bästa. På 2000-talet har Sevilla inte kunnat utmana Real Madrid eller Barcelona, men i Europa har de blivit en slags maktfaktor på ett speciellt sätt. Sevilla har nämligen vunnit Europa League hela sex gånger sedan 2005/06. Inget annat lag har fler titlar i Europas näst största klubblagsturnering. Just nu ligger Sevilla på fjärde plats i La Liga, två placeringar ovanför Real Betis som inte alls varit lika framgångsrika historiskt.

Klubben grundades efter en splittring i Sevilla FC och 1914 slogs klubben ihop med Sevilla Balompié och bildade Real Betis. En rivalitet föddes från första början och i Spanien anses Sevilla-derbyt vara ett av landets hetaste på grund av den hätska stämningen. 2002 attackerades Betiskeepern Toni Prats på planen och några år senare knockades Sevilla-tränaren Juande Ramos av en flaska som kastades mot honom. Cupmötet avbröts och fick spelas inför tomma läktare i Getafe, 50 mil från staden, tre veckor senare.