Varför det är lättare att börja med en ny vana när livet vänds upp och ner?
Vi människor är verkligen vanedjur som anpassar oss till en situation och lägger oss till med vanor, beteenden som vi gör på autopilot. Det är hjärnans sätt att spara energi kan man säga. Men när livet ändras behöver vi anpassa oss till nya förutsättningar, och det är ett perfekt tillfälle att skaffa nya vanor eftersom vi är mer mottagliga för det då.
Man kan också använda slutet av en sådan stökig period, som vi faktiskt närmar oss nu i pandemin, till att lägga sig till med nya vanor. Vi kan nämligen bli väldigt motiverade att få till förändringar när vi närmar oss slutet på något. Det här psykologiska fenomenet kallas "The fast finish effect". Man har till exempel sett att 29-åringar och 39-åringar, som ju är i slutet på ett åldersdecennium, är kraftigt överrepresenterade i maratonlopp. Det har att göra med att vi gör ett mentalt bokslut när vi närmar oss slutet på något, och kollar av vad vi uppnådde eller klarade av. Det kan man hämta inspiration från det för att skaffa nya träningsvanor. Fråga dig vilken form du vill vara i när livet går tillbaka till det normala.
Vad är det vanligaste misstaget folk gör när de försöker skaffa sig nya vanor? Vad är ditt råd till folk som vill fortsätta och verkligen få det att funka den här gången?
Ett väldigt vanligt misstag är att man siktar för högt, till exempel sätter ett mål att träna fyra gånger i veckan när man känner sig supermotiverad på nyårsafton. Sen kommer den grå vardagen och man kommer iväg max två gånger i veckan. När man missar sitt mål på det sättet känns allting som ett misslyckande, och det gör att man helt tappar motivation för sitt träningsprojekt.
Ett annat vanligt misstag är att man lägger tyngdpunkten på så kallade undvikandemål, alltså bestämmer sig för att undvika saker, till exempel att sluta äta chips. Forskning har visat att det är mycket mer motiverande med närmandemål, alltså att man vill till någonting. Till exempel att klara av milen under en timme inom en viss tidsperiod.
Ett annat bra knep är att sänka trösklarna för träning, som att ta på sig träningskläderna direkt på morgonen så att allt blir lite enklare. Man kan också hjälpa sig själv genom att skapa lite social press, exempelvis ha en träningspakt tillsammans med en kompis så att man kan stötta varandra att hålla planen. Sedan är det också bra att göra en planering för sin träning som man sedan följer oavsett om man känner sig sugen, istället för att vänta in inspiration. Den brukar sällan dyka upp av sig självt.
Hur ska man tänka kring sin relation just nu ifall man bor ihop och blivit påtvingade kollegor? Ska man träna själv eller tillsammans?
Vilket behov av egentid man har skiljer sig rätt mycket från person till person, men det finns nog en hel del par som blivit påtvingade kollegor som kanske känner att de fått lite för mycket tid ihop på sistone. I det fallet kan det definitivt vara en bra grej att göra träningen till en egen grej, det blir en chans att pausa lite från varandra. Andra tycker mest att det är mysigt att få chansen att hänga mycket ihop, och då är det bara att köra träningen ihop också.
Att gå tillsammans till utegymmet är ingen dålig dejt, och det brukar också vara motiverande att träna tillsammans. Det finns till och med en psykologisk term för det, social facilitering. Man brukar också tala om det som åskådareffekten. Teorin går ut på att när vi vill visa oss duktiga på något så får vi ett fysiologiskt påslag som gör att vi skärper oss och blir bättre på det vi vill göra. Åtminstone om uppgiften inte är för komplicerad eller om det är något vi övat mycket på. Och det mesta på exempelvis utegymmet är ju uppgifter av den typen.
Hur borde singlar tänka som är extra isolerade just nu? Finns det något träningstrick för att känna sig mindre ensam
Isoleringscell används som en tortyrmetod av en anledning. Det blir snabbt väldigt obehagligt för oss när våra sinnen inte får ny stimulans, och dessutom är social kontakt ett grundläggande mänskligt behov. Det här gör att pandemiåret varit väldigt tufft för många singlar, särskilt för de som är mer extrovert lagda.
Att ta sig hemifrån är något jag verkligen rekommenderar, även om mingel på ett utegym inte är det man drömmer om allra mest så kan det faktiskt hjälpa bara att se andra som ägnar sig åt samma sak som en själv. Det blir också en slags gemenskap. Lite slår inget när det handlar om det sociala. Och sedan finns det ju massor av saker man kan göra i sällskap med kompisar utomhus. Löpning, orientering, skridskor, klättring, promenader, ja det mesta faktiskt. Ibland tror jag att vi är lite för låsta i gamla vanor och tanken på att träning måste ske på ett gym.
Vad har varit din egen taktik för att inte deppa ihop totalt under det här långa året?
När det handlar om träningen har jag försökt att följa min planering extra noga. Jag vet att jag behöver löpning och styrketräning i en viss dos för att må bra och extra mycket i knepiga tider, så jag varit rätt petig med att hålla den nivån även om jag inte känt mig inspirerad.
Styrketräningen har jag löst med köp av hantlar och turer till utegym. Sedan har jag också försökt att vara särskilt uppmärksam på det positiva i vardagen. Man kan påverka sin upplevelse av saker ganska mycket genom hur man ramar in dem, och det här året har ju för mig och många andra inneburit en chans att exempelvis vara mer i naturen och att fördjupa nära relationer med andra i ens coronabubbla.
Vad tror du vi kommer ta med oss från den här pandemin?
Det finns en hel del positivt vi tar med oss! Jag tror många fått upp ögonen för hur viktiga relationer är för oss. Och många har upptäckt spännande, vackra och roliga saker i sin närhet, att man inte alltid behöver resa iväg. Jag tänker på sånt som det nyväckta intresset för att vara ute i naturen, för att fixa med torp, skaffa hund, baka eller vad det nu kan handla om. Jag tror också många lärt sig att vi människor är rätt anpassningsbara. Sedan hoppas och tror jag att vi går in i tiden efter pandemin med en ny respekt och uppskattning av våra äldre och av vårdpersonal och andra som hållit igång samhället i en tuff period.
