Stor intervju med landslagsbröderna:
Albin & Hjalmar Ekdal

Den äldre brorsan har spelat 15 år utomlands. Den yngre har precis flyttat och ska spela Premier League-fotboll i höst. Stadium Football har träffat bröderna Ekdal. Vi gav dem uppdraget att prata om varandra och berätta hur det är att spela i landslaget tillsammans.
– Det är smått surrealistiskt, säger Hjalmar Ekdal.

I mitten av mars tog Janne Andersson ut den svenska landslagstruppen till EM-kvalet. Med i truppen kom Albin Ekdal och Hjalmar Ekdal – och därmed fick bröderna göra sin första landslagssamling tillsammans.
– Att jag och Hjalmar är med för första gången tillsammans i landslaget känns naturligtvis otroligt häftigt. Både för mig och Hjalmar, och inte minst för våra föräldrar och vår storebror Joel. Det är en dröm som går i uppfyllelse, helt klart. Det är kanske lite extra kul för mig att se min kära lillebror ta plats i det finaste fotbollslaget vi har i Sverige, säger Albin Ekdal.

Hjalmar Ekdal fortsätter:
– Det blev ju aldrig att vi spelade ihop i Djurgården. Det kanske inte är helt kört än, men det ser mörkt ut där i alla fall. Då var hoppet på att komma med i landslaget och det har gått snabbt. Mina senaste år har gått snabbt och det är väl egentligen jag som har jagat den här landslagsplatsen för att vi ska kunna spela tillsammans.

Vi träffar Albin och Hjalmar på Friends Arena för att prata om deras relation som bröder på elitnivå. Nio år skiljer det mellan Albin och Hjalmar som båda inledde karriären i Brommapojkarna, men i övrigt har deras vägar till toppfotbollen sett väldigt olika ut.



Albin Ekdal var bara 18 år när han gjorde drömflytten till Juventus och redan på hösten gjorde han Serie A-debut borta mot Napoli. Sedan dess har mittfältaren haft en lång karriär i Italien där han spelat för Siena, Bologna, Cagliari, Sampdoria och Spezia dit han flyttade sommaren 2022. Utöver det har Ekdal även spelat tre säsonger i Hamburg där han drogs med skador och var med när laget åkte ur Bundesliga 2018.
– Albins karriär har varit fantastisk. Han har varit i Italien i 13 år och även varit i Tyskland. Det är häftigt. Han har spelat utomlands i 15 år, så han är en gammal räv i spelet och är verkligen någon som jag har kunnat se upp till i min karriär och lyssnat på. Han är lite av en personlig tränare för mig. Han kollar mycket, ger mycket tips och är kritisk. När det kommer från honom så får man ta det. Det är en ynnest att ha en brorsa som är så känslomässigt investerad, säger Hjalmar Ekdal.

Hur stor nytta har du haft av att Albin varit på en hög nivå länge?
– Det har jag absolut kunnat dra nytta av. Han har varit ute länge och kan så mycket fotboll. Det är min broder så jag lyssnar på honom och tar in mycket råd. Ofta kan det vara att man inte vill ta så mycket kritik om man gör något dåligt, men om det kommer från Albin så vet jag att allt bara är med kärlek och att han gör det för att jag ska bli bättre.

Uppflyttning med Burnley

Medan Albin gjorde en snabb resa till toppfotbollen tog Hjalmar en annan väg. När han var 18 år lämnade han BP för att gå på college i USA där han kombinerade studier med att spela fotboll i Wilmington Seahawks från North Carolina. Efter ett år i USA vände han hem till Sverige och skrev på för IK Frej i superettan och därefter gick det snabbt. Hjalmar fick sitt allsvenska genombrott i Sirius och värvades sedan till Djurgården där han växte ut till en nyckelspelare och en av de bästa mittbackarna i svensk fotboll. Efter två säsonger i Djurgården var det dags för nästa steg och i januari värvades 24-åringen till Burnley.
– Om du hade du frågat mig för två år sedan hade jag varit förvånad att Hjalmar är med i landslaget idag. Men jag tycker att hans utveckling de senaste åren varit fenomenal. Hans karriär har gått spikrakt uppåt sedan han kom hem från USA. Han etablerade sig i allsvenskan och då blev det ett naturligt steg att flytta till en bättre liga i Europa, säger Albin Ekdal och fortsätter:

– Hjalmar har gjort det jättebra i Burnley hittills, men jag försöker också vara tydlig med att det är en lång väg att vandra. Han är precis i början av sin långa karriär så det är bara fortsätta att vara ödmjuk och jobba stenhårt. Då kommer han att få en lång och framgångsrik karriär som jag kan följa. Så jag kan resa och titta på honom som han och övriga familjen har gjort med mig.



Det skiljer nio år mellan er och när du flyttade till Juventus var han bara en liten grabb. Hur har er fotbollsrelation sett ut?
– Den har alltid varit stark. Vi har alltid pratat mycket i telefon, framförallt på senare år när han själv byggt upp en karriär. Jag minns när han var 10-11 år och hälsade på mig. Han var bara en liten pojke så han fattade kanske inte då att det vart stort att ha en brorsa som spelade i Serie A. Men vi har väldigt bra kontakt och hjälper varandra. Det är en kärleksfull relation, så det har alltid varit skönt att ha honom och vår äldre bror Joel att prata med.

Hjalmar själv är nöjd med det första halvåret i Burnley. Mittbacken tog en startplats direkt och spelade de första nio matcherna innan han åkte på en skada. Han tränas av den förre världsbacken Vincent Komany och i våras vann ”The Clarets” andraligan, vilket innebär att Hjalmar Ekdal kommer att mäta sig mot de bästa lagen i Premier League i höst.
– Det har gått väldigt snabbt och över förväntan om jag ska vara ärlig. Det var inte det här jag räknade med när jag kom dit. Att jag skulle få spela varje ligamatch i början har varit väldigt häftig och lärorikt. Det har varit en intensiv period och det är en fotboll som kräver mycket information och att man lär sig mycket. Det känner jag att jag har gjort, men absolut inte hela vägen. Det finns mycket mer att lära sig, säger han och fortsätter:

– Att spela Premier League är ju en barndomsdröm för nästan alla skulle jag säga. Det är fotbollens center och den ligan som jag följt sedan jag var ett litet barn liksom. Det är något som jag faktiskt aldrig vågat drömma om faktiskt.



Hur stor del tror du att Vincent Kompany kommer att ha i din fortsatta utveckling?
– Han är en extraordinär tränare får man faktiskt säga. Kompany har varit en stor orsak till att jag har utvecklats så mycket under den här korta perioden i England. Om jag kände så efter två månader så kan jag tänka mig att det kommer kännas väldigt bra om vi får jobba ihop i flera år. Det är en otroligt klok man som kan extremt mycket om fotboll. Det är få förunnat att få jobba med såna skickliga personer.

”Han kan vara lite väl pappig”

Från utsidan är det en gemensam egenskap som sticker ut hos bröderna Ekdal. De är vältaliga, skickliga på att formulera sig och har en utstrålning som påminner om varandra.
– Jag tror att vi är ganska lika på det mesta faktiskt. Det skiljer nio år mellan oss och han har bott mycket längre hos våra föräldrar än vad jag gjorde, men vi är bröder och är nog mer lika än vad andra är skulle jag säga.

Hjalmar fyller i:
– Vi är lika, det får vi i alla fall höra av personer i vår närhet. Inte minst av mamma och pappa såklart. Det är väl svårt att säga exakt, men vi för oss rätt likadant och har ganska många egenskaper som är rätt lika.



Albin – vilken personlig egenskap skulle du lyfta fram hos Hjalmar?
– Jag tänkte säga slarvig först, men det ska jag inte göra, säger han med ett skratt. Hjalmar är en väldigt omtänksam kille som verkligen är snäll och schysst mot alla i sin omgivning. En varm person är det som dyker upp mitt huvud direkt. Och det är också det man ska vara stolt över, att han är en bra och fin människa.

Vad är det som gör att Hjalmar befinner sig på denna nivån i England och landslaget?
– Jag tycker att han är uppmärksam och lär sig nya saker snabbt. Han läser av sin omgivning och tar till sig direktiv på ett bra sätt. Jag tror att det är därför han har lyckats bli den spelaren han är ganska fort. Han är lyhörd och lojal gentemot tränare och andra spelare i laget.

När Hjalmar får uppgiften att beskriva sin bror tar han upp ansvarstagandet som en viktig egenskap.
– Jag brukar ibland känna att Albin är som min pappa för att han är så kontrollerande ibland. Han vill ta ansvar över mig med. Det är en väldigt stark egenskap och som såklart är bra. Men som brorsa kan jag ibland störa mig på det för att jag tycker att han är lite väl ”pappig” mot mig. Men det är väl så det är att att ha en bror som bryr sig om en och jag är tacksam över det.

Albin är också en stor ledare i landslaget. Varför är landslaget bättre med honom?
– Lite på grund av det jag sa precis. Han är väldigt ansvarstagande och lite av en pappa i laget. Jag har inte varit med innan när han varit med, men jag kan tänka mig att han plockar fram ledarrollen och papparollen när han är här och det är såklart viktigt i ett fotbollslag. Det tror jag att alla fotbollslag söker efter och där tror jag att han är vass.

Siktar mot EM tillsammans

Nu har deras olika vägar korsats i landslaget. Albin har spelat 66 landskamper och gjort tre mästerskap och nu har han fått sällskap av Hjalmar som debuterade för Blågult i juni förra året. Bröderna fick inte möjligheten att spela tillsammans i EM-kvalet mot Belgien och Azerbajdzjan, men i juni kommer nästa chans mot Nya Zeeland och Österrike.
– Att spela tillsammans kommer att bli jäkligt speciellt. Vi kan ju se mycket av varandra i oss själva, så på ett sätt är det väl bra att man vet hur vi tänker och att känner varandra utan- och innantill. På så sätt är det en fördel. Men det kommer att vara speciellt. Ibland kommer det att kännas lite för kul. Att vi kan komma mitt i spelet, stanna upp, kolla på varandra och tänka: ”Nu spelar jag en landskamp med brorsan”. Det är smått surrealistiskt, säger Hjalmar Ekdal.

I modern tid är Patrik och Daniel Andersson samt tvillingarna Ravelli (Thomas och Andreas) de tydligaste exemplen på brödrapar i svenska landslaget, men det hör inte till vanligheterna från 90-talet och framåt.
– Det händer inte jätteofta så det är klart att det är stort. Vi är otroligt stolta och ska försöka göra allt i vår makt för att hjälpa Sverige att vinna. Det är fokuset, och om man lyckas göra det tillsammans med sin brorsa på planen hade det varit svårt att beskriva. Det hade varit mycket känslor, säger Albin Ekdal.

Du är en av landslagets mest rutinerade spelare och rör dig förmodligen ganska hemvant på landslagssamlingarna. Känns det lite konstigt att Hjalmar kan dyka upp i korridoren nu?
– Absolut, man vet inte riktigt hur man ska bete sig när man ser honom. Ska man vara en storebrorsa och ta hand om honom extra mycket och kärleksfullt eller ska man behandla honom som vilken annan spelare som helst. Det är en svår balansgång, men det är klart att jag har extra mycket kärlek till Hjalmar och försöker se till att han mår bra och trivs. Är det några frågetecken eller konstigheter om hur saker och ting går till så vet han att jag alltid är tillgänglig.



Hjalmar har spelat fem landskamper hittills och under den senaste samlingen startade han båda matcherna i EM-kvalet.
– Att vara en del av landslaget nu när vi går mot EM 2024 är såklart en dröm det också. Landslaget är en dröm för alla småpojkar som börjar spela fotboll och att fick får komma in när kvalet började var väldigt kul. Jag hoppas att jag kan göra bra ifrån mig och att dessutom få spela här med Albin är grädden på moset, säger Hjalmar.

Under det senaste året har Albin Ekdal missat en del landskamper på grund av skada. Hans senaste landskamp var när Sverige besegrade Tjeckien i playoff (där Sverige sedan föll mot Polen och missade VM) men nu är han tillbaka i Blågult.
– Det känns väldigt kul att vara tillbaka, först och främst. Det var mer än ett år sedan jag spelade här på Friends Arena, så jag har längtat. Jag har haft lite små skadeproblem som varit lite långdragna och jag har inte velat komma hit och känna mig ur form. När man väl är här ska man kunna ge allt och det tycker jag att jag kan nu, säger Albin.

Hur ser du på Sveriges chanser att nå EM?
– De är goda. Jag tycker att vi har ett lag med mycket kvalitet. Framförallt har vi många starka offensiva spelare och om vi får till det kollektiva försvarsspelet är vi ett svårslaget lag, inte minst här på Friends Arena. Jag tycker att det här laget har alla typer av kvaliteter för att ta oss till ett nytt EM-slutspel, utan tvekan.

Du har haft en lång karriär och fått uppleva mycket. Vad är din största drivkraft just nu med fotbollen?
– Att det fortfarande är väldigt kul och att man fortfarande har tid kvar för att uppleva nya saker. Som att spela på nya arenor, möta världsstjärnor och inte minst spela ett till mästerskap för Sverige. Det har blivit tre stycken för egen del, men det är så jäkla kul och verkligen minnen för livet så jag kommer att ge allt tillsammans med mina lagkamrater för att det ska bli ett fjärde för mig.

Text: Marcus Heed
Foto: Tobias Jageteg