Freestyleåkaren Jon Olsson

De fyra senaste dagarna har Jon Olsson sovit tre timmar per natt. Inte av de orsaker man kanske förväntar sig av en idrottsman som, rättvist eller inte, alltid dragits med ett rykte om sig som festprisse med smak för snabba bilar och sprutande champagneflaskor. Nej, svensk freestyleåknings största profil har suttit i laptopens flimrande sken och klippt film.

– Jag gav min vanliga klippare ledigt några dagar och tänkte att jag kan försöka klippa själv. Så svårt ska det väl inte kunna vara liksom?

Tolv timmars ynka sömn senare börjar Jon Olsson möjligen ångra sitt beslut att på egen hand sätta samman allt rörligt material han samlat på sig den senaste veckan eller så. Men har man en populär Youtubekanal som uppdateras så gott som varje dag så är det bara att bita i det sura äpplet och köra på. För Jon Olsson är det dessutom en slags grundinställning.

– Jag har alltid gjort allt till 100 procent, både när jag körde freestyle och alpint. Jag tänker göra mina Youtube-filmer till 100 procent också, säger Olsson. Jag kan inte ligga och pilla mig i naveln, utan jag måste ha någonting att göra och göra det så bra jag bara kan. Därför vill jag fortsätta med min vlog och se hur bra jag kan bli på den.

Den totala satsningen har alltid kombinerats med en rastlöshet. Olsson vann junior-SM-guld i slalom 1999 bara för att sedan ta klivet över till freestyleåkningen. Där vann han flera X-games-medaljer i Big Air innan han återvände till den alpina världen med en storslalomsatsning inför OS i Stoji år 2014. De senaste åren har fokus legat på sociala medier och den välbesökta Yotubekanalen.

– Att sköta mina olika kanaler har blivit mer eller mindre ett heltidsjobb, menar Olsson. Min vlog har 380 000 tittare per dag. Det skulle vara ganska bra tittarsiffror även för ett vanligt tv-program.

Olsson gillar det snabbare tempot och friare formen i sin vlog, jämfört mer traditionella freestylefilmer som ofta täcker in hela säsongen och följer ett större antal åkare, utan att riktigt komma nära dem.

– En del människor tror att jag har slutat åka helt och hållet, men jag har egentligen bara prioriterat lite annorlunda. Youtube är ett mycket modernare sätt att göra skidfilm på. Man får mer utrymme att visa sig själv och vad som händer bakom kulisserna när man gör film varje dag, det finns tid att till exempel visa upp hur det är att resa runt i, säg, Japan som freestyleåkare och tvingas hantera motorstopp.

Vad innebär då satsningen på de egna sociala medier-kanalerna för hans eget skidåkande? Kommer vi någonsin få se honom i en Big Air-tävling eller på startlinjen i en alpin tävling igen? Det är högst tveksamt, även om vi definitivt ofta kommer få se honom på skidor. Bara i ett lite annorlunda sammanhang än tidigare.

– Jag har inte riktigt vetat vad jag vill göra efter satsningen på OS 2014, men jag kom fram till det här: jag vill åka runt och åka så mycket bra skidor som möjligt. Jag vill åka till, säg, Grönland och prova heli-skiing eller åka runt i Japan eller Kanada och fånga det på film. Jag strävar inte efter att göra de största tricken längre, den tiden är nog förbi. Nu vill jag prova på att göra saker jag inte har gjort så mycket tidigare, träffa människor och uppleva spektakulära platser.

I takt med att nerven och kicken från tävlandet har fasats ut har Jon i arbetet med vloggen också hittat tillbaka till den upptäckarglädje han kände kring skidåkning när han var femton, sexton.

– Varje gång jag sitter i liften så slappnar jag av och kopplar bort allt annat. Det är perfekt terapi. För att beskriva det på enklast möjliga sätt: jag mår bra av att åka skidor. I elitidrotten är det så mycket press på en att prestera att man ibland glömmer den där ursprungliga glädjen och skälen till att man gör det man gör. Jag tror att många idrottare skulle må bra av att fundera på det lite mer, att kunna hålla en större distans till resultaten.