Petra Månström: Löpning är livet
Tack vare sin inställning till träning har hon blivit en av svenska folkets stora inspiratörer inom löpning. Vi fick en pratstund med Petra "Maratonpetra" Månström och tog reda på var hon hittar sin egen inspiration.
På vägen till intervjun passerar jag Kristinebergs IP, platsen där några av de allra svettigaste löppassen går av stapeln. Det är här löparen Petra Månström har sina hemtrakter. Men det är inte bara en löpare jag möter – hon är också mamma, sambo och egen företagare. Rummet fylls av energi när Petra kliver in på det lilla fiket på Kungsholmen.
– Det är jag som brukar hålla i intervjuer, så det här känns lite ovant, säger hon men tillägger att det ska bli kul med variation.
Drömmen om att jobba med radio
Faktum är att det har blivit hennes signum att intervjua folk, framför allt löpare och andra friidrottare. Tack vare sin bakgrund som journalist och hennes egen podcast Maratonpodden är hon en van frågeställare. På senare år har hon dessutom startat en till löparpodd: Ewerlöf & Månström. Podden har hon tillsammans med löparen som tidigare har erövrat hela 24 SM-guld och ett antal rekord – Malin Ewerlöf.
– När jag var yngre drömde jag om att jobba med radio. Men det blev poddar istället och det är jätteroligt. Jag tycker om att prata som du kanske märker, säger hon och skrattar.
Men att hon skulle podda, blogga och coacha inom löpning fanns inte på kartan för ett par år sedan. Petra började med löpning som 33-åring. Innan dess hatade hon att springa, det satt i sedan skoltiden.
– Jag har trista minnen från idrottsundervisningen i skolan. För att få bra betyg behövde man springa snabbt i skolans terrängspår. De som kom sist fick sämre betyg än de snabbaste. Även fast jag tyckte om att träna fick jag dåligt betyg, för att jag var långsam.
Brokig väg in i löparspåret
Hon brukade jaga tider på löparlopp, men lika snabbt som prestationskraven dök upp försvann hennes lust till träning. Att strunta i hur lång tid det tar att springa och istället fokusera på en bra känsla har därför blivit Petras motto. Idag är hon känd i sociala medier för sin förmåga att inspirera och motivera till löpning och sunda tankesvängar. Men hon följde en minst sagt krokig väg innan hon själv hittade in i löparspåret.
– Jag nappade när SvD sökte någon som ville springa Stockholm Marathon 2010 och blogga om det. Det kändes som en kul grej att haka på. Någonstans inom mig ville jag ändå ge löpningen en chans och göra revansch, säger hon och fortsätter:
– Men jag fick inget löparprogram att följa så jag googlade mig fram. Egentligen hade jag ingen aning om hur jag skulle klara av att springa ett maraton. Jag hade nog inte klarat utmaningen om jag inte stött på Ingmar Ekstrand, min egen Mr. Miyagi.
Petra träffade Ingmar i ett löparspår i Uppsala, staden där hon är uppväxt. Han visade sig vara en riktig löparräv på dryga 60 år som sprungit i hela sitt liv. Av en slump började de prata med varandra och det visade sig att deras vägar korsades av en anledning. Ingmar coachade henne över mållinjen på Stockholm Marathon.
– När jag drar den här historien brukar folk tro att den är påhittad för att den är så bra. Men Ingmar finns på riktigt. Vi brukar fortfarande springa tillsammans, när jag är i Uppsala och hälsar på. Jag märker knappt att han har blivit tio år äldre. Det är det som är så häftigt med löpning, att alla kan springa efter sina egna förutsättningar.
Hennes alldeles eget löparimperium
Det var alltså så det började. Starten till vad som kom att bli Petras eget löparimperium. Idag driver hon två löparpoddar och en blogg som blev utnämnd till Sveriges bästa löparblogg 2017. Hon har dessutom gett ut boken Det är bara att springa, är medförfattare till Världens löpning – en guidebok till löpning i 13 världsstäder, och i höst släpper hon ännu en löparbok.
Men det tar tid att uppdatera alla kanaler. Många tror att hon har anställda som sköter hennes sociala medier, vilket inte stämmer. Tanken på att ha ett eget mediehus är däremot lockande. Med hennes driv är det inte en omöjlighet att framtiden kommer se ut som sådan, även om hon själv menar att hon inte vågar satsa. I varje fall inte än.
– Hemma är det kanske inte så populärt alla gånger när jag fipplar med mitt Instagramkonto om kvällarna. Men jag tycker det är viktigt att svara på kommentarer i sociala medier. Jag blir väldigt inspirerad och peppad av vad andra skriver till mig. Det är kul att interagera med mina följare, säger Petra och tillägger att det är hennes sambo Jonas som tar de flesta av bilderna till hennes Instagram och blogg.
Petras Instagramkonto @maratonpetra har nästan 30 000 följare som hon inspirerar dagligen.
När vi kommer in på ämnet familjen ler hon och gestikulerar stort samtidigt som hon avslöjar hur duktig sambon Jonas är på att laga mat. Hennes ögon strålar. De träffades för fyra år sedan via en dejting-app och har sonen Adrian tillsammans, som hunnit bli både två år och väldigt busig. Löpningen får Petra dock ha för sig själv eftersom Jonas helst inte springer. Men han är en riktigt bra hejaklack.
Viktig balans mellan familj och träning
Även om hon har blivit en av Sveriges stora profiler inom löpning erkänner Petra att hon inför sina träningspass nästan aldrig är riktigt sugen på att träna. Men hon skulle aldrig välja bort träningen. Hon poängterar dock att det finns fler vilodagar än löpardagar i hennes vecka.
– Bara för att man är en träningsprofil så tycker man inte alltid att det är roligt att träna. Det är rätt jobbigt också. Jag tycker om att röra på mig, men känslan av att hinna med familjen och mig själv är minst lika viktig.
När motivationen tryter kan snygga träningskläder hjälpa henne. Hon berättar varmt om Jamaica Reggae Marathon där deltagarna var fullkomligt färgsprakande. Petra själv syns ofta förklädd till en färgglad leopard.
– Det är något vilt och otämjt som jag gillar med leopardmönster. Och så älskar jag att springa med bra musik i öronen. Jag väljer gärna pinsamma låtar som ingen vågar erkänna att man lyssnar på, typ Scooter eller Aqua. Det peppar mig som tusan.
På tal om motivation så har hon även testat att springa längre distanser. Både Ultravasan och Swiss Alpine har checkats av. Men det enda spår som ultralöpningen satte var hälsporren som gjorde att hon tvingades avstå helt från löpning i ett halvår.
– Nej, ultra passar inte mig över huvud taget. Jag är lite av en ”cocktaillöpare” numera. Vill inte blöta ner mig eller bli smutsig i onödan, säger hon och skrattar men blir snart allvarlig igen när hon berättar att hon är en högkänslig person som hela tiden suger åt sig intryck från omgivningen.
Löpningen är mer än "bara" träning
Hon menar att löpningen inte bara är ett enda stort glädjepiller – den blir en tillflyktsort där hon kan fokusera helt på sig själv. I löparskorna är det enklare att stänga av omgivningen, slappna av och sortera tankar.
När jag ber Petra att beskriva vad löpningen betyder för henne blir hon tyst. Länge. Hon som har hållit låda under hela intervjun får plötsligt svårt att välja ord. Det syns på henne att hon väger sina tankar på våg innan hon till slut utbrister några väl valda ord:
– Löpning är livet.
– Det är jag som brukar hålla i intervjuer, så det här känns lite ovant, säger hon men tillägger att det ska bli kul med variation.
Drömmen om att jobba med radio
Faktum är att det har blivit hennes signum att intervjua folk, framför allt löpare och andra friidrottare. Tack vare sin bakgrund som journalist och hennes egen podcast Maratonpodden är hon en van frågeställare. På senare år har hon dessutom startat en till löparpodd: Ewerlöf & Månström. Podden har hon tillsammans med löparen som tidigare har erövrat hela 24 SM-guld och ett antal rekord – Malin Ewerlöf.
– När jag var yngre drömde jag om att jobba med radio. Men det blev poddar istället och det är jätteroligt. Jag tycker om att prata som du kanske märker, säger hon och skrattar.
Men att hon skulle podda, blogga och coacha inom löpning fanns inte på kartan för ett par år sedan. Petra började med löpning som 33-åring. Innan dess hatade hon att springa, det satt i sedan skoltiden.
– Jag har trista minnen från idrottsundervisningen i skolan. För att få bra betyg behövde man springa snabbt i skolans terrängspår. De som kom sist fick sämre betyg än de snabbaste. Även fast jag tyckte om att träna fick jag dåligt betyg, för att jag var långsam.
Brokig väg in i löparspåret
Hon brukade jaga tider på löparlopp, men lika snabbt som prestationskraven dök upp försvann hennes lust till träning. Att strunta i hur lång tid det tar att springa och istället fokusera på en bra känsla har därför blivit Petras motto. Idag är hon känd i sociala medier för sin förmåga att inspirera och motivera till löpning och sunda tankesvängar. Men hon följde en minst sagt krokig väg innan hon själv hittade in i löparspåret.
– Jag nappade när SvD sökte någon som ville springa Stockholm Marathon 2010 och blogga om det. Det kändes som en kul grej att haka på. Någonstans inom mig ville jag ändå ge löpningen en chans och göra revansch, säger hon och fortsätter:
– Men jag fick inget löparprogram att följa så jag googlade mig fram. Egentligen hade jag ingen aning om hur jag skulle klara av att springa ett maraton. Jag hade nog inte klarat utmaningen om jag inte stött på Ingmar Ekstrand, min egen Mr. Miyagi.
Petra träffade Ingmar i ett löparspår i Uppsala, staden där hon är uppväxt. Han visade sig vara en riktig löparräv på dryga 60 år som sprungit i hela sitt liv. Av en slump började de prata med varandra och det visade sig att deras vägar korsades av en anledning. Ingmar coachade henne över mållinjen på Stockholm Marathon.
– När jag drar den här historien brukar folk tro att den är påhittad för att den är så bra. Men Ingmar finns på riktigt. Vi brukar fortfarande springa tillsammans, när jag är i Uppsala och hälsar på. Jag märker knappt att han har blivit tio år äldre. Det är det som är så häftigt med löpning, att alla kan springa efter sina egna förutsättningar.
Hennes alldeles eget löparimperium
Det var alltså så det började. Starten till vad som kom att bli Petras eget löparimperium. Idag driver hon två löparpoddar och en blogg som blev utnämnd till Sveriges bästa löparblogg 2017. Hon har dessutom gett ut boken Det är bara att springa, är medförfattare till Världens löpning – en guidebok till löpning i 13 världsstäder, och i höst släpper hon ännu en löparbok.
Men det tar tid att uppdatera alla kanaler. Många tror att hon har anställda som sköter hennes sociala medier, vilket inte stämmer. Tanken på att ha ett eget mediehus är däremot lockande. Med hennes driv är det inte en omöjlighet att framtiden kommer se ut som sådan, även om hon själv menar att hon inte vågar satsa. I varje fall inte än.
– Hemma är det kanske inte så populärt alla gånger när jag fipplar med mitt Instagramkonto om kvällarna. Men jag tycker det är viktigt att svara på kommentarer i sociala medier. Jag blir väldigt inspirerad och peppad av vad andra skriver till mig. Det är kul att interagera med mina följare, säger Petra och tillägger att det är hennes sambo Jonas som tar de flesta av bilderna till hennes Instagram och blogg.
Petras Instagramkonto @maratonpetra har nästan 30 000 följare som hon inspirerar dagligen.
När vi kommer in på ämnet familjen ler hon och gestikulerar stort samtidigt som hon avslöjar hur duktig sambon Jonas är på att laga mat. Hennes ögon strålar. De träffades för fyra år sedan via en dejting-app och har sonen Adrian tillsammans, som hunnit bli både två år och väldigt busig. Löpningen får Petra dock ha för sig själv eftersom Jonas helst inte springer. Men han är en riktigt bra hejaklack.
Viktig balans mellan familj och träning
Även om hon har blivit en av Sveriges stora profiler inom löpning erkänner Petra att hon inför sina träningspass nästan aldrig är riktigt sugen på att träna. Men hon skulle aldrig välja bort träningen. Hon poängterar dock att det finns fler vilodagar än löpardagar i hennes vecka.
– Bara för att man är en träningsprofil så tycker man inte alltid att det är roligt att träna. Det är rätt jobbigt också. Jag tycker om att röra på mig, men känslan av att hinna med familjen och mig själv är minst lika viktig.
När motivationen tryter kan snygga träningskläder hjälpa henne. Hon berättar varmt om Jamaica Reggae Marathon där deltagarna var fullkomligt färgsprakande. Petra själv syns ofta förklädd till en färgglad leopard.
– Det är något vilt och otämjt som jag gillar med leopardmönster. Och så älskar jag att springa med bra musik i öronen. Jag väljer gärna pinsamma låtar som ingen vågar erkänna att man lyssnar på, typ Scooter eller Aqua. Det peppar mig som tusan.
På tal om motivation så har hon även testat att springa längre distanser. Både Ultravasan och Swiss Alpine har checkats av. Men det enda spår som ultralöpningen satte var hälsporren som gjorde att hon tvingades avstå helt från löpning i ett halvår.
– Nej, ultra passar inte mig över huvud taget. Jag är lite av en ”cocktaillöpare” numera. Vill inte blöta ner mig eller bli smutsig i onödan, säger hon och skrattar men blir snart allvarlig igen när hon berättar att hon är en högkänslig person som hela tiden suger åt sig intryck från omgivningen.
Löpningen är mer än "bara" träning
Hon menar att löpningen inte bara är ett enda stort glädjepiller – den blir en tillflyktsort där hon kan fokusera helt på sig själv. I löparskorna är det enklare att stänga av omgivningen, slappna av och sortera tankar.
När jag ber Petra att beskriva vad löpningen betyder för henne blir hon tyst. Länge. Hon som har hållit låda under hela intervjun får plötsligt svårt att välja ord. Det syns på henne att hon väger sina tankar på våg innan hon till slut utbrister några väl valda ord:
– Löpning är livet.
Petra Månström
Ålder: 41 år
Gör: Löpcoach, journalist, poddare och författare
Aktuell: I höst släpper hon sin andra bok om löpning (Norstedts)
Hemsida: www.petramanstrom.se