Part of Stadium Group
Julklappsdagar! 25% rabatt på allt!* Julklappsdagar! 25% rabatt på hela sortimentet!* Till vilkoren

Malin Ewerlöf: Så tar du dig igenom Lidingöloppet

Med mer än tjugo Lidingölopp i ryggen vet löpveteranen Malin Ewerlöf allt om hur man tar sig igenom ett av Sveriges tuffaste lopp. Hennes bästa tips? Att aldrig ge upp, hur jobbigt det än känns!
I slutet av september är det dags för Lidingöloppet igen, löparproffset Malin Ewerlöfs favorittävling som hon sprang första gången redan som 7-åring. Sedan dess har hon tävlat i alla distanser och knipit guldmedaljen i 30K tre gånger. Vi bad om hennes bästa tips för hur man laddar, både mentalt och fysiskt, för terrängloppet som kan ta knäcken även på den bästa.

Du är en veteran när det kommer till Lidingöloppet. Vilka är dina bästa tips till den som ska springa det för första gången?
– Lidingöloppet är som en lång intervallträning. För att kunna ha kul är det därför jätteviktigt att man har tränat mycket backar innan, annars blir det väldigt jobbigt. Det handlar också mycket om hur man lägger upp loppet. Startar man långt bak i startfältet är det ofta trångt i början men det kan vara räddningen för många. Största faran är nämligen att man går ut för hårt då första delen av banan är relativt lätt.

Foto: Peter Holgersson, Lidingöloppet.


Vilka sträckor är jobbigast och vad kan vara viktigt att tänka på?
– De första 15 kilometrarna ska man mentalt se som en transportsträcka. De är absolut inte enkla men mycket lättare än det som kommer sen. Här är det viktigt att hitta ett bra flyt och försöka njuta av löpningen så mycket man kan. Då har man bättre chanser att klara sig igenom resterande sträckor.

– Den tuffaste sträckan går mellan 15-20 kilometer. Här går det upp och ner hela tiden vilket gör det svårt att få till ett bra flyt. Det är inte heller så mycket publik som hejar och peppar på en. Här är det viktigt att tänka på hållningen och inte tappa mage och rygg för då blir man ännu tyngre i uppförsbackarna. Ett knep är att korta steget i backarna, utan att tappa kraften i knälyften, och hela tiden hjälpa till att pusha på med armarna. Svårast är dock nerförsbackarna då det är brant och fullt med rötter och stenar överallt. Är det mycket folk framför en är det svårt att se var man sätter fötterna vilket gör det lätt att vricka foten. Är man en ovan terränglöpare kan det vara bra att ta det lugnt nerför. Många tar också slut här för att de bromsar på fel sätt och lutar sig bakåt så att benen får ta all tyngd. Jag försöker istället att lägga tyngdpunkten neråt mot backen och bromsa med framdelen av foten, inte hälen. Svårigheten då är att det går väldigt fort men låren tar inte slut lika fort. Det här är en sträcka som man måste planera och verkligen jobba sig igenom.

– Sista milen är min favorit. Den är otroligt utmanande med ett par riktigt kraftiga backar som suger musten ur. Men däremellan bjuds det på vackra löpsträckor där det går att sträcka ut.

Abborrbacken är en av dem, är den så jobbig som alla säger?
– Jo, den är extremt krävande. Den startar väldigt brant så man drar på sig full syra direkt eftersom kroppen redan är så trött. Här väljer många motionärer att gå, vilket är klokt. Är man inte elitlöpare så springer man nämligen knappt snabbare än vad man går här. Abborrbacken finns i medvetandet hela tiden och när man har klarat av den så kommer nästa stora utmaning – Karin. Även om den är både mindre och inte alls lika brant tar den hårt på psyket och många upplever den som det vidrigaste man varit med om.

Hur ska man tänka gällande energiintaget i ett sånt här krävande lopp?

– Kolhydrater är det som kroppen använder sig av när man springer. De som går på lite mindre kolhydrater till vardags behöver tänka på att fylla på ordentligt innan. Själv äter jag aldrig någonting under loppet utan dricker bara vatten och sportdryck. Men om man håller på lite längre tid så kan det vara värt att trycka i sig en gelé eller liknande. Jag minns när jag ett år, precis innan Karins backe, fick en varm och avslagen Coca Cola slängd till mig. I vanliga fall hade jag tyckt den var jätteäcklig, men där och då var den det godaste jag någonsin hade druckit. Den gick rakt upp i huvudet och gav mig energikicken jag behövde för att ta mig igenom loppet. Men viktigast är att man har laddat upp med kolhydrater innan så att kroppen har bränsle att använda sig av.

Hur värmer man upp?
– Under ett sånt här långt lopp är inte uppvärmningen något man behöver lägga så stor vikt vid. Man hinner komma igång iallafall. Elitlöparna som kör fort från start joggar och kör några ruscher innan så att inte kroppen blir chockad när startskottet går. Men för de allra flesta handlar det bara om att få igång kroppen så man känner sig vaken och på gång.

När det kommer till klädseln, hur ska man tänka där?
– Det är alltid bättre att ha för lite än för mycket på sig. Man blir alltid varmare än vad man tror. Står man och väger så är mitt tips att alltid välja det lättare alternativet.

Ditt starkaste minne
från tidigare lopp?
– Mitt starkaste minne och min värsta upplevelse var när jag sprang Lidingöloppet 30K första gången. Då var jag elittränad och tänkte att jag skulle ta det här loppet som ett träningspass. Jag hade bara sprungit 15-distansen tidigare men var full av energi. De första två milen gick otroligt lätt så jag tänkte att jag kunde gasa på ytterligare sista sträckan. Men när det var 8 km kvar var det som om en rullgardin drogs ner. Sista biten fick jag gå och springa om vartannat. Det var ett otroligt nederlag för mig och då förstod jag verkligen hur tufft det här loppet är. Det går inte att vara nonchalant och tro att det här är något man bara glider igenom.

Vilken tid siktar du själv på i år?
– Mitt personliga rekord satte jag 2009 när jag vann på 1.57 och för två år sedan sprang jag på 1.58. Så någonstans där vill jag hamna igen men då krävs det att allt stämmer hela vägen. Jag har kört mycket intervaller men känner ändå att jag borde ha tränat mer. De närmsta dagarna är det hårdträning som gäller.


2009 tog Malin Ewerlöf hem guldet med personbästa på 01.57.45.

Vad är roligast med just Lidingöloppet?
– Jag har alltid gillat kombinationen av den krävande terrängen och distansen. Loppet passar min kropp och mitt psyke väldigt bra. Jag gillar att få hugga tag och inte bara ligga och rulla på asfalt. Sen bor jag på Lidingö också vilket gör det hela lite extra roligt. Jag känner mig hemma här.




Malin Ewerlöf
Bor: Lidingö
Gör: Personlig löptränare
Familj: Tre döttrar 15, 13 och 11 år, samt pojkvän i Oslo.
Segrar i Lidingöloppet 30K: har tre guldmedaljer från 1996, 2001 och 2009 med personbästa på 1.57.46.
Träningsmotto: ”Ge aldrig upp, hur bra eller dåligt det än går”
Malin Ewerlöf
Bor: Lidingö
Gör: Personlig löptränare
Familj: Tre döttrar 15, 13 och 11 år, samt pojkvän i Oslo.
Segrar i Lidingöloppet 30K: har tre guldmedaljer från 1996, 2001 och 2009 med personbästa på 1.57.46.
Träningsmotto: ”Ge aldrig upp, hur bra eller dåligt det än går”