Kampsport - från närstrid till trendig träningsform

På innergården vid ett stort vackert stenhus mitt i den anrika stadsdelen Östermalm i Stockholm hörs dova dunsar och en fläkt som snurrar för fullt. Nedanför källartrappan finns en av stans just nu hetaste träningslokaler – Kampsportslabbet. De slog upp sina portar 2012 och har sedan dess haft fullt upp. Deras klasser, med fokus på kampsport och styrketräning, är nu så populära att de letar efter större lokaler. Kampsportslabbet är ett av många gym runt om i landet där deltagarna lagt sina träningsskor och hantlar på hyllan till förmån för boxningshandskar, lindade fingrar och mitsar. Men vad lockar folk till kampsportsträning?

Fannie Redman, 31 år, är personlig tränare, hälsocoach, kostrådgivare och driver Kampsportslabbet tillsammans med grundaren och fästmannen Kevin Arroyo. Fannie är även svensk mästare i Judo, Brasiliansk Jiujitsu, Amatör-MMA och tog i år EM-Guld i Amatör-MMA. Allt började i Nacka Simhall 1994.

– Jag var 8 år och stod och grät i simhallen. Min mamma tvingade mig att börja med judo eftersom min lillebror tränade det och jag ändå bara stod och tittade på. Hon tyckte att jag lika gärna kunde vara med och träna. Först var jag rädd och jätteledsen, men efter första passet var jag helt fast och ville inte göra något annat.

Fram tills att Fannie var 20 år tränade hon enbart Judo.
– Jag älskar att brottas. Känslan av att brotta ner en annan människa är väldigt speciell.
Hon började tävla redan efter något år.
– I början var jag extremt nervös och fick jobba mycket med det mentala för att överkomma mina rädslor. Idag älskar jag att tävla och blir väldigt peppad inför varje tävling.
Fannie berättar vidare om lagkänslan inom kampsportsvärlden.
– Kampsport är en individuell sport men samtidigt blir klubben som ett team och alla hejar på varandra. Vi behöver varandra för att bli bättre. Det går inte att utvecklas på egen hand.

För 10 år sedan blev hennes fästman Kevin Arroyo headhuntad av prins Daniel Westling (innan han var prins, reds anm.) till Daniels gym Balance för att lära ut kampsport som motionsform. Kanske har prinsens fingertoppskänsla för trendiga träningsformer något med de senaste årens utveckling att göra, för sedan dess har kampsportens popularitet bara vuxit. Att kampsport blivit en så populär träningsform tror Fannie både har att göra med att det ger kroppen en så högintensiv workout och att fler nu lär ut kampsport på ett seriöst sätt.

– Det är extremt bra träning och det har fler och fler märkt, speciellt de senaste åren. För några år sedan var det visserligen många som gick på klasser som till exempel boxercise på SATS, men det var inte så seriöst och ofta kunde inte ens ledarna slåss ordentligt. Nu vill många träna kampsport på riktigt och lära sig av proffs. Här på Kampsportslabbet vill vi verkligen lära ut kampsport på riktigt, inte bara stå och slåss i luften utan något syfte eller koll på teknik. Alla tränare här har kampsportsbakgrund med minst SM-Guld i sin disciplin. Vi kör klasser med max 12 personer för att tränarna ska hinna runt och kolla på alla deltagares teknik och ge tips.

Idag tränar Fannie en blandning av olika kampsporter och siktar in sig på VM i amatör-MMA i Bahrain i november.
– Jag har ingen aning om hur det kommer att gå men mitt mål är vinna! Min främsta konkurrent är nog en tjej från Bulgarien som vunnit mycket.

Efter amatör-VM ska Fannie gå vidare och kliva upp i proffsklassen.
– Min tränare vill att jag ska göra det redan nu, men jag siktar på VM först och kliver upp till proffs nästa år.

Vi testade!
– Kampsport tränas barfota i en träningslokal på en stor gummimatta (skönt att slippa ta med sig träningsskor!). Här finns inga speglar, det sitter inga personer på spinningcyklar utanför och atmosfären är långt från andra gruppträningspass jag varit på. De andra personerna på passet är i olika kön, åldrar, och har tränat olika länge.

Klassen börjar med en boxaruppvärmning. Vi får fästa en tennisboll mellan hakan och nyckelbenen och studsa en andra tennisboll i marken. Vi ska sedan småhoppa med kroppen samtidigt som vi hela tiden kniper fast den ena tennisbollen under hakan och studsar den andra i golvet. Det är oväntat knepigt och jag tappar bollarna konstant. Stämningen är intensiv och jag försöker snabbt bli bättre, här skämtas inget bort. Efter uppvärmningen paras vi ihop två och två. Den ena tar på sig boxningshandskar och den andra ett par mitsar. De deltagare som tränat kampsport länge och kan rutinerna har lindat sina handleder i förväg för att inte skada sig (att linda handlederna är ju bara det en anledning i sig att börja träna kampsport, ser ju onekligen stenhårt ut!).Under passet blir det snabbt tydligt hur viktigt det är med korrekt teknik. Tränaren är framme hos alla och kommenterar hur vi står och slår. ”In med naveln, fram med axlarna, slå rakt!”

Jag kommer på mig själv med att vilja stå med bra hållning och rätar hela tiden på ryggen. Det gäller dock inte här. Kevin kommer fram till mig och säger ”Tänk att du ska ha riktigt dålig hållning och samtidigt suga in naveln – så, ja, nu börjar det likna nått!” Att konstant tänka på tekniken gör att jag glömmer bort hur trött jag är. Jag måste även hela tiden tänka på slagkombinationen. Slå, ducka, krok, slå, ducka, krok, slå, ducka, krok! Jag är extremt koncentrerad hela passet, annars skulle jag få en smäll i ansiktet eller råka slå min träningskompis. Koncentrationen gör att jag släpper allt annat. Inga stressiga tankar på jobb, inga funderingar på vad klockan är eller annat hänger med in i träningslokalen. Det är en konstig form av avslappning, men den fungerar verkligen.

När passet verkar vara slut och jag är halvvägs ute ur rummet, på väg till omklädningsrummet för en välbehövlig dusch, hör jag Kevin säga: ”Tror du att det är slut?” Eh… nej, givetvis inte! Nu börjar fys-delen. En intensiv halvtimme med cirkelträning senare vill mina ben vika sig. Dagarna efter passet har jag brutal träningsvärk, ryggen, benen och axlarna värker. Skulle jag gå tillbaka? Definitivt. Det här var både roligt, intensivt och mentalt avslappnande.

Kända discipliner inom kampsport:
Judo: Japansk kampsport där målet är att besegra motståndaren genom kast eller fasthållning. Inga sparkar eller slag förekommer.

Karate: Japansk kampsport med rötter i den kinesiska kampsporten Kung Fu. Karate utvecklades på den japanska ön Okinawa. I Karate handlar mycket om självförsvar och motattack, ett motto inom sporten är ”Man attackerar aldrig först i Karate”.

Brasiliansk Jiujutsu: Även kallat BJJ är en Brasiliansk kampsport med rötter från Judo och Japansk Jujutsu. Består främst av brottning på marken med lås och strypningar.

Boxning: Modern boxning utvecklades på 1800-talet i Storbritannien men var långt innan dess en olympisk gren. I boxning tävlar två personer mot varandra och mycket handlar om snabbhet, uthållighet och slagteknik.

Thaiboxning: Även kallat Muay Thai på thailändska är en fullkontakts kampsport från Thailand, där slag, sparkar, kast, knän och armbågar är tillåtet.

Brottning: Brottning kan syfta på flera kampsporter men i vanligt tal syftar man oftast på de olympiska grenarna grekisk-romersk stil eller fristil.

Mixed Martial Arts: Kallas i vardagligt tal MMA och är en fullkontakts kampsport med slag, sparkar och markkamp. De tävlande får i stort sett göra allt för att besegra motståndaren förutom så kallade ”fula knep”.

Kickboxning: Växte fram i USA på 1970-talet och är en blandning av olika kampsporter. Mycket fokus på sparkar och slag.

Krav Maga: Självförsvar och strid-teknik från Israel, till en början utvecklad för militär och polis.

Budo: Samlingsnamn för japanska kampsporter.

Är kampsport bra för kroppen? Naprapaten svarar.
Mauricio Toro Martinez arbetar som naprapat på Naprapatiska Institutet på Södermalm i Stockholm och tränar själv Brasiliansk jiu jitsu.
– Det är allsidig träning som utmanar din balans, koordination och styrka så väl fysiskt som mentalt!

Träningsformen i sig är väldigt bra för kroppen oavsett vilka mål man som individ har med träningen. Du tränar allt från djup stabiliserande muskulatur till de stora muskelgrupperna.