Publicerad 2010-01-05 Text: Johan Lindberg Foto: Pierre Björk

Sofi Fahrman byter om

För Sofi Fahrman är träningen något som ger energi. Vissa perioder i livet har hon dock inte tränat alls. Men det gör henne trött, medger hon. När hon inte tränar så saknar hon energikicken. Vi fick en pratstund med Sofi om livet och om träningens betydelse.

"Be not afraid of growing slowly, be only afraid of standing still”. Den på en tygvepa broderade sentensen i entrén till Extreme Training på Sibyllegatan i Stockholm skulle kunna vara formulerad av Elsa Gustavsson. Du vet inte vem Elsa är? Hon är 21, kommer från Borås och skriver Sveriges mest lästa modeblogg – ”Elsas Mode”, och har kommit dit hon är idag via mottot ”If you snooze you loose”. Det gör sig inte något vidare i översättning (om du ställer om väckarklockan så förlorar du), men engelskan kommer naturligt för Elsa, hon har ju bott i New York.
Kvinnan bakom Elsa Gustavsson, som i själva verket är en karaktär i en roman, är förstås Sofi Fahrman, nyss hemkommen till Sverige från just New York för en promotionturné för Elsas Mode, hennes debutroman och första delen i en trilogi. Malmö i förrgår, Göteborg igår och för 45 minuter sedan landade planet på Arlanda. Hon har vigt ett par timmar för Stadium Magazine innan det bär av vidare till Radiohuset för en förinspelning av en presskonferens, (inför vintervärdskapet i P1 på nyårsafton), därefter direkt till ett köpcentra för en timmes boksignering, och sedan marsch pannkaka till en klädbutik i city för ytterligare ett lanseringsevent. Ni fattar, Elsa Gustavsson och Sofi Fahrman lever efter samma devis.

Hon öppnar dörren med ett ”Tjaaaa! Fan vad kul att se dig, vänta så ska du få en kram”. Fotografen Pierre och Sofi känner varandra sedan förut. Sofi är klädd i svarta tights, en stor väska från Louis Vuitton och en kort svart jacka. Hon ser ut i verkligheten precis som på bild; perfekt. Sofi Fahrman, idag 30 år, kom till redaktionen på modebibeln Elle som 22-åring. Efter fyra års intensivintroduktion till modevärlden gick hon vidare till Aftonbladets Klick-bilaga, gjorde snart TV-programmet Sofis Mode för Kanal 5 och chefar i dag för en veckobilaga till Aftonbladet med samma namn, Sofis Mode, som varje vecka läses av mer än 300 000 svenskar. Nästan lika många läser hennes blogg, ”Sofis snapshots”.

Extreme Trainings träningskoncept, skräddarsytt av tränaren Dragomir ”Gago” Mrsic, kallas för ”kamp och fys” och är en blandning av övningar typiska för kampsporter som thaiboxning och taekwondo med övningar vanliga bland friidrottare och gymnaster. Två medelålders män sparrar mot varandra under högljudda rop och stön. Lokalen luktar svett. Om några minuter är det Sofis tur. Hon står vid sidan av och tittar på, nu ombytt och ”good to go”. Om än en smula nervös.
– Jag har inte tränat på åtta månader, jag kommer att vara kass.
Det var våren 2009 som träningen blev lidande. Sofi stod inför en flytt till New York i samma veva som hon separerade från den man hon levt med i nästan tio år. Sedan var det ju ett 300-sidigt bokmanus som skulle produceras på fyra månader.
–Jag borde förstås ha tränat när förhållandet tog slut men jag satte vissa saker i livet på paus. Mitt liv gick på sådant högvarv så jag orkade inte träna. Men det är ju i sådana lägen man SKA träna. Man blir så mycket tröttare utan träning. Jag har verkligen saknat energikicken.
Under hösten har dock Sofi börjat vakna till igen. Livet i en ny stad, livet som singel, börjar också det få sina rutiner med träningen som självklar och nödvändig ingrediens för välbefinnandet. Vissa dagar blir det trapetsövningar nere vid Hudson River, bara en kort promenad från lägenheten på nedre Manhattan. Det händer att hon tar sig iväg till en basketplan, men säger att det kan vara svårt att få vara med som ensam tjej. Basket var Sofis inkörsport till ett aktivt liv. Hon spelade med Lidingö basket tills hon började gymnasiet, och hittade andra intressen, ”typ fest och killar”.
Bäst tycker hon dock om det alla, som lever det minsta aktivt, på Manhattan tycks ha som hobby - jogging i Central Park.
– Det känns som om man springer runt i en film. Man passerar så många vackra ställen där man bara kan inbilla sig hur många som friat. Jag är väldigt nyfiken av mig, så jag tittar på allt runtomkring och märker knappt att 45 minuter har gått.

Hon säger att löpningen är bra för själen, men att det hon ska prestera här idag är ren och skär fysik.
Så har det blivit dags för Sofi på mattan. Dragomir ber henne börja med 20 höga hopp på stället, och att fortsätta med jogging med höga knän följt av 45 sekunder i störtloppsställning. Sofi får ett lugnare pass än vanligt. I normala fall bjuds inte någon som helst vila under det timslånga passet, men här är fotografen framme med jämna mellanrum med direktiv om vilka sparkar som gör sig bäst på bild.
– Det vore bra om du kunde skrika lite.
– Lugn, jag kommer att skrika.
Efter en halvtimme med höga sparkar, roundkicks, sit ups, armhävningar och utfall så börjar Sofi vara varm i träningskläderna, kläder som det förresten inte är så noga med hur de ser ut eller vilket märke som står på etiketten.
– När jag tränar, då ska det vara funktion. Skorna ska vara noggrannt utprovade och kläderna ska andas. Hur det ser ut spelar ingen roll.”
Några minuter senare kommer mycket riktigt skrik av utmattning.
Passet är slut, och så också Sofi. ”Kondition och styrka – zero points!”, sammanfattar hon och joggar till duschen.

Vi lämnar Extreme Training för en kort promenad till café Mocco ett par kvarter bort. Sofi vill uppdatera sin blogg och behöver tillgång till internet. I Elsas Mode var det just här som Elsa satt en eftermiddag och skissade på layout, skrev sitt första inlägg och mailade ut till alla som är något i den svenska modescenen att bloggen ”Elsas Mode” var född. I boken beskrivs cafét som en hemvist för östermalmsmammor och bloggaren Blondinbella. Sofi beställer in en kopp te och försöker koppla upp sig för att posta bilder från den nyss avslutade plåtningen. Sofi förklarar att hon är noga med att vara sig själv, oavsett om det handlar om intervjutillfällen, affärsmöten, privata sammanhang eller på sin egen blogg, och menar att det ”alltid kommer ikapp en om man försöker vara någon annan”. Däremot är hon mån om att just på ”Sofis snapshots” inte vara för privat.
– Många har nog en lite annan bild av mig än den som ges i bloggen. Jag sover till exempel med smink alldeles för ofta. Jag hade inte orkat med snurret i mitt liv om jag varit perfektionist. Men jag försöker vara lite mer normal på bloggen. Jag ger folk kanske 60 procent av Sofis 100.”

Att Sofi Fahrman, en av landets just nu ivrigast exponerade kvinnor skulle träna för att i första hand se bra ut på bild stämmer tydligen inte alls.
– Jag har turen att ha bra gener och tränar, helt ärligt, enbart för att det är kul och för att man får energi. Skulle jag träna för att bli skitsmal så skulle jag stå på ett löpband flera dagar i veckan. Men sån är inte jag. Jag är ingen gymperson. Jag gillar att klättra, kampsporta, åka skidor, basket. Folk är så lata och tror att man kan äta sig i form. Dieter är skit, sätt igång och träna istället.”
Det är nu exakt nio minuter innan Sofi ska infinna sig på Radiohuset. Någon skickar ett sms. Det plingar till i mailen, en journalistkollega hejar. Sofi svär till över att uppkopplingen inte vill funka. Nu kommer hon inte hinna uppdatera bloggen förrän ikväll.