Publicerad 2007-09-03 Text: Camilla Björkman Foto: Stefan Pettersson

Anja Hodann klättrar lågt

Glöm höjdskräck och dyr utrustning. Bouldering, att klättra på låg höjd, är den klättringssport som växer snabbast just nu. Stadium tog en pratstund med Anja Hodann, Sveriges främsta kvinnliga bouldrare.

Att kunna ta sig upp för en klippkant som i stort sett lutar utåt verkar för en betraktare stört omöjligt. 

Men inte för 29-åriga Anja Hodann. Hon är bland de bästa i Sverige på att klättra uppför stupbranta klippblock. När Stadium pratar med henne är hon precis på väg till en bouldertävling i USA.
– Att jag började med klättring var lite av en slump, berättar Anja. Jag höll på med gymnastik i många år men var tvungen att sluta på grund av en knäskada. Då började jag simma istället, men det var så himla tråkigt! Istället hittade jag en klättervägg i samma lokal och sedan dess har jag klättrat.

Klättrar på klippblock
Bouldering har under de senaste åren fått en stor tillströmning anhängare, och bland alla klättringsformer är det den gren som växer mest.
– Vem som helst kan bouldra, säger Anja. Det behövs varken kurser eller mycket utrustning. Ett par klätterskor, krita till händerna och en matta är egentligen allt man behöver. Klätterväggar och klippor finns över hela Sverige – det är bara att åka och testa!

Den största skillnaden mellan bouldering och traditionell klättring är sträckan upp. En boulder, eller ett stenblock som det heter på svenska, är ofta inte högre än fyra till fem meter.
– Den låga höjden gör att man inte behöver rep eller säkerhetssele, förklarar Anja. Istället har man en crash pad, en slags matta, som tar emot om man skulle ramla.
– Men skadorna är få även när man trillar ned, tillägger hon. Det värsta jag har varit med om är en vrickad fot.

Förutom en hel del styrka att ta sig upp krävs bra teknik. Faktiskt brukar sporten jämföras med en sorts problemlösning, eftersom vägen upp är minst sagt knepig. En boulder har inte alltid, som på en vanlig klättervägg, utstickande handtag inom behändigt avstånd. Inte heller går väggen alltid rakt upp – ofta lutar den istället över klättraren. Tävlingar handlar därför inte om att ta sig upp först, utan om att ta sig upp överhuvudtaget. 
– I tävlingar har man ofta sex olika ”boulderproblem”, säger Anja. Det är väggar som alla kräver en viss teknik och styrka för att klara. Då har man sex minuter på varje vägg att räkna ut hur man ska klättra och sedan göra det.

Startade boulderklubb
En stor inspiration för Anja är klubben BlocStar som hon startade tillsammans med några tjejkompisar. Idag har klubben, som är Sveriges enda klätterklubb med inriktning på bouldering, funnits i tre år och är med i Svenska Klätterförbundet.
– Vi startade BlocStar just för att fokusera mer på bouldering än vanlig klättring, berättar Anja. Samtidigt ville vi få med oss fler tjejer i sporten.

Trots det dominerar fortfarande killarna bouldering, även om Anja tror att tjejerna är på framfart.
– De korta sträckorna kräver mer maxstyrka än uthållighet och det har ofta killar mer av, säger Anja. Däremot har tjejer en fördel som fokuserar mer på tekniken i början, kanske eftersom de saknar samma styrka. När de sedan bygger muskler finns fortfarande tekniken kvar som en bra grund. Många killar kör nog mycket på styrkan.
– Själv har jag inte en särskilt tjejig klätterstil, erkänner hon. Jag föredrar kroppstunga överhäng framför vertikala och mer balansiga väggar. Mer power än teknik, liksom.

På frågan vad det är som gjort henne till proffs funderar hon ett tag.
– Jag tror att jag haft en stor fördel med att ha gymnastiken i grunden, säger hon. Den har gett mig bra kroppsstyrka, en ökad smidighet och kroppskontroll, något som är extremt viktigt i bouldering där det krävs att man har koll på allt från fingrar till tår.
– Samtidigt spelar den mentala biten en stor roll, tillägger hon. Att tro på sig själv och att ha viljan att nå långt är jätteviktigt, och det försöker jag tänka på när jag klättrar. Mentala spärrar kan hindra vem som helst att bli riktigt bra.





Anja var själv med och startade Sveriges hittills enda klätterklubb med inriktning på bouldering.



Tionde bäst i världen
Träningen kommer dock inget proffs undan. En vanlig vecka klättrar Anja mellan tre till fem gånger, plus kompletterande styrkepass med bland annat pull-ups och fingerträning. På försäsongen blir det ytterligare styrkepass.

För att hinna med allt jobbar Anja numera bara 70 % på sitt jobb som projektledare på en event marketing byrå, till skillnad från förut då hon jobbade heltid.
– Det blev för mycket, säger hon. Jag kände att jag inte skulle kunna satsa på proffsnivå om jag inte jobbade mindre. Nu fungerar det mycket bättre.

Idag är Anja rankad som tionde bästa kvinnliga bouldraren i världen och flyger kors och tvärs över jordklotet för att tävla.
– Världscupen är mellan sex till åtta deltävlingar och den svenska cupen har cirka fyra deltävlingar, säger hon. SM är varje år och det finns också ett nordiskt mästerskap. Och så antingen EM eller VM varje år, såklart.

Hur ser framtiden ut då?
– Just nu är det hård träning för VM i Spanien, säger Anja. Annars är målet att utvecklas och bli bättre hela tiden. Jag kommer att hålla på med klättring många år till, men kanske inte tävla jämt. Jag tar ett år i taget.